Engelska gramatik

Desprictive: När man I engelskan använder andra uttryck som inte har en gramatiskt regel. Ex you and I istället för you and me.

Perspictive: Följer gramatiska regler och är mer "riktig" engelska.

Syntax: Structure of a sentence
Morophology: Structure of a word


Sentence: I was having a bath when a bomb exploded
                  s       v               o                 a

Mainclause: I was having a bath
Subclause (depend) When a bomb exploded

The dependclause can not stand by itself.

s: Subject
v: Verb
o: Object
a: adverb

Sentence: Big letter in the beginning and ends with a .?!
Clauses: Subject and a verb
Phrases: a head, and then words about the head
words

Wordclass:

Nouns: Student

Articals: a, the student
Plural: Students
Gentives: The student´s, the students´


Tense: beroende på tid

Present participle: slutar ofta på ing. Ex PlayING
Past participle: Slutar ofta på ed och uttrycker något vi HAR gjort. Ex: Played

Sentence: The new students in the class

Premodifier: Say something about the head (the new)
Head : Student 
postmodifier: comes after the head (in the class)






                 

Plurilinguasim and Multilinguaism

Plurilinguaism: Promoting language diversity
                          Put a value on culture diversity
                          Lessons that are dealing with world issues
                          Expand a learners experience of a language in its culture contexts


Multilingualism: Help to communicate or participate successfully in social acts
                            You need to be competent in different languages, but also be able to keep them         apart.


The difference is that plurilinguaism you don't need to be competent in more than one language. But this one language can help us understand, figure out, social interactions in other languages.


A1 listening and understanding

- Can follow a short rhyme

-Can follow short information

- Can understand basic information from the teacher

-Can recognize words from ex films

- Can match words which they hear with pictures and prompts.

A2

-Can understand and act upon information to meet needs in everyday situations

-Can understand inquiries about their world. ex: where they live and everyday life

-Can understand a series of instructions given by the teacher.

- Can understand high frequency vocabulary and phrases in stories, films and music

- can catch the main point in a conversation or a message.

Seminarium 1

Reflektioner seminarium 1

 

Jag är så glad att vi äntligen ska få lära oss mer om bedömning. Det är ett svårt ämne och nästintill abstrakt. Jag anser att desto mer vi samtalar kring bedömning, desto mer kommer en rättvis bild av lgr11 att uppträda. Hur Lgr11 kan tolkas var ett ämne som Gyllander berörde med under hennes föreläsning. Trots att läroplanen har förbättrats och tydliggjorts, finns det fortfarande delar som är tolkningsbara. Detta påverkar givetvis hur vi bedömer våra elever.

Som Gyllander själv berättade hade även hon till en början ett mer summativt förhållningssätt till bedömning, men har nu ändrat riktning. Som det finns beskrivet i Lärande, skola, bildning, kan vi tydligt se hur vi under historiens gång strävar mer mot en formativ bedömning och livslångt lärande. Samhället och bedömning har formats i takt med varandra.

När jag gick på mellanstadiet, för cirka 15 år sedan, var summativ bedömning min verklighet. Jag skulle kunna rabbla huvudstäder, ben i kroppen och landskapsblommor. Idag skrattar jag lättsamt åt denna så kallade verklighet. Mitt uppdrag som lärare är inte att mina elever ska kunna alla huvudstäder utantill. Det är mer essentiellt att veta vad en huvudstad är! Detta är ett tankesätt som har skapats i och med denna utbildning. När jag gick ut på min första VFU var majoriteten av bedömning det muntliga eleven visade i diskussioner, det skriftliga i diagnoser, prov och betyg. Jag vet fortfarande inte allt om bedömning, men jag kan med säkerhet säga att det är mer än så! Betyg påverkar bedömning mycket trots att mer måste vävas in. Framförallt handlar det om att jag måste få mina elever att förstå det. Många elever som jag pratar med tror fortfarande att bedömning endast handlar om bokstaven på deras prov.

Under min mellanstadietid fick vi dessutom sällan en förklaring till varför vi lärde oss saker. Vi blev endast tillsagda att ta upp böckerna och börja arbeta. För att elever ska kunna utmana deras närmsta utvecklingszon, krävs att elev i samtal med lärare förklarar var i lärprocessen man befinner sig och vilket lärandemål som ska uppnås. Var är vi? Vart ska vi? PISA resultaten sjunker och många lärare stirrar blint med tårfyllda ögon. Jag tror att många elever inte gör sitt bästa för att de inte vet hur de ska lyckas. Hur mycket har vi förklarat för eleverna vad det är vi har förväntat oss? Ett prov ska aldrig präglas av överraskningar såsom 5 minus poäng för en sol eller 4 plus för en hund.

Idag tar vi vara på individen. Vi vet att alla lär sig olika och skolan gör sitt bästa för att anpassa sig till elevens behov. De didaktiska grundtankarna om var jag ska lära mig? Hur? Med vem? Skapar för mig en frihet som kan vara svår att få struktur på… en skola med mycket frihet anses vara positiv, men kan för mycket frihet hämna eleven?

 

-        Skapa struktur i friheten?

-        Bedömning är så…abstrakt? Det är svårt att få elever att förstå att bedömning inte bara handlar om en bokstav. Hur kan vi lära våra elever mer om bedömning.

-        Jag tror att många elever inte gör sitt bästa för att de inte vet hur de ska lyckas. Hur mycket har vi förklarat för eleverna vad det är vi har förväntat oss?

 

 

Studiedag

Idag var det studiedag. Det betyder att eleverna är lediga medan lärarna är på kurs.

 

08.15 befann jag mig på Påvelundskolan för att lyssna på en föreläsning om The big five. Många var ledsna och sura över det dåliga planerandet över föreläsningen. Det var långt, segt och på tok för lite kaffe.

The big 5 är de fem främsta förmågorna som tas upp i läroplanen. Alltså INTE djur!

-        Metakognitiva

-        Begrepp

-        Kommunikativa

-        Procedur

-        Analys  

Trots detta hade han några bra punkter. Han föreslog bland annat att man skulle ställa mål som i frågor. Formulera en fråga från läroplanen och låt eleverna diskutera. Check! Så har du uppfyllt ett mål. Frågan är dock mer hur jag ska utvärdera att alla har varit aktiva.

Han berättade om EPA.

Think   Pair     Square       Share      write
   1          2          4                 alla            1

Detta är en mall man kan följa vid diskussioner eller dylikt. Tänk själv, berätta för kompis, i grupp, sedan för alla och tillsist skriv själv.

 

När vi jobbar i skolan tänker vi mycket på HUR vi ska jobba och inte VAD vi ska lära oss. Om vi inte förtydligar vad det är våra elever ska lära sig är det lätt att de inte ser det heller. För oss kan det vara självklart men det vi måste repetera för eleverna.

 

Frågan är alltid viktigare än svaret.

 

Dagen fortsatte sedan på år egna skola. Där pratade vi om en läsande klass. Mina tankar om en läsande klass:

 

-        Läs 4 kapitel och låt sedan eleverna läsa själva.

-        Välj en författare som eleverna har fastnat för och välj ut fler böcker från hen.

-        Självbiografier från deras idoler.

-        Läsning sker i ALLA ämnen

-        Introducera eleverna till olika genrer

-        Vilken text passar vilken årskurs

-        Läsläxa bra/dåligt?

-        Bvad för böcker finns tillgängligt i biblioteket? Klassrummet?

-        Hur framställs böckerna i klassrummet?

Mobbing

Idag var det eximination. Jag var besviken på klassens beteende och samtidigt glad att det inte var värre. För det hade det kunnat vara. Jag är tacksam för att jag fick godkänt. Sanningen ligger dock I att vara lärare handlar inte bara om att stärka sina elever, utan att eleverna även måste stärka sin lärare. Det är då alla växer som mest.

Morgonen präglades av rasistiska uttalanden och mobbing. För en skola som denna är det vardagsmat, Var går gränsen? Jag tror att när dessa uttalanden sker så pass ofta blir det tillslut en vanlighet. Lärarna reagerar inte längre. Det är extremt jobbigt att se. För bortsett från bråkstakarna finns elever som faktiskt vill lära sig. Det gör situationen ännu värre. Hur ska de kunna nå målen när de andra stör så mycket?

Diskussionen med min besökande lärare resulterade I en hel del konfliktrelaterat prat. Det kändes skönt och samtidigt väldigt jobbigt att få prata om det som sker I klassen. Det var som att jag hade hoppats på att han hade en lösning, såg det utifrån ett annat perspektiv etc. Tvärtom kändes det som att han bekräftade mina tankar. Det är jobbiga elever, det är en jobbig klass, det är en jobbig skola och det är ett segregerat område.

VFU 3

Då var sommaren slut och min tredje VFU har börjat. Det kändes som att jag kastade mig in i hettan lite för fort. Som om att all min kunskap fortfarande är på semester. Det hade varit bättre att börja med en annan kurs, men så är inte fallet…

Det var på darriga ben som jag sa hej till klass 6a. Delvis var jag nervös för att jag inte känner mig redo. MEN jag hade dessa elever under min halva VFU 1 men var tvungen att byta klass då de hade svårt att uppföra sig. Nu har min nya LLU tagit över klassen så nu står jag här igen. Jag hoppas att det är en mognare 6a jag möter den här gången.

Imorgon ska jag hålla i en mattelektion (multiplikation med decimaltal). Direkt när jag kom hem började jag youtuba lektioner för att få tips på hur man kan förklara på ett pedagogiskt sätt.

Jag har fått förfrågan om att hålla i bildlektioner för årskurs 3. Inte min ålder men jag vill verkligen ta så många bildlektioner som möjligt! Imorgon ska jag planera mer med min LLU. Förhoppningen är att jag ska få hålla i mer än ”strölektioner”. Dvs göra en längre planering.

 

 

 

 

 

Avslut

Då var denna termin slut. Till hösten bär det av till pedagogen. Helst av allt vill jag vara kvar. Jag tycker vi har utvecklat ett positivt förhållande till varandra i klassen. Något som har gjort mig trygg och den tryggheten har i sin tur gjort att jag vågat utmana mig själv mer. Jag tycker även arbetssättet vi erbjudits varit bra. Nu måste jag vänja mig vid pedagogens arbetssätt igen. Det vill säga rätt och fel och ibland även ganska hårt.

Till en början var jag frustrerad över det långsamma tempot. Jag tyckte det kändes som att jag skolkade från skolan. Kanske var det något viktigt som jag missat? Stressen ökade. Jag kände även att min blogg var ful och behövde ett ansiktslyft. Då gick jag till Chatarina för att be om hjälp. Det fick jag, i alla fall med bloggen. Tempot visade sig senare vara något som skulle bli mycket viktigt för min progression.

Jag har lärt mig lärande behöver tid. Mycket tid. Jag minns tillbaka till engelska kursen på pedagogen. En kurs som var särskilt stressande för mig. Vi skulle läsa enormt mycket litteratur och skriv långa texter. Jag har bott i England i 3 år innan jag flyttade till Göteborg, därför var mina förväntningar höga. Min gnista och självkänsla sjönk i samband med det höga tempot. Engelska var inte roligt längre. Det höga tempot tror jag även sänder ut fel signaler till oss som blivande lärare. På mellanstadiet ska vi naturligtvis inte stressa fram engelska-kunskaper hos eleverna. Så varför gör vi det på universitetet? För att jag ska få en inblick och känsla av min framtida lärarroll krävs det att jag får ta del av den på seminarium/föreläsningar. Det tycker jag att bildkursen har levererat. Det lugna tempot som jag bad Chatarina om hjälp med, har i slutändan gjort att jag har lärt mig mer.

Lärt mig mer om vaddå?      

                                                  

På långsikt kan jag säga att jag har fått en bredare förståelse till hur man uppnår ett högre betyg. Som jag sagt innan har jag fått tid och därmed mer utrymme för reflektion. Det har gjort att mina arbeten har blivit på en högre nivå. Jag har fått tagit del av klasskamraters synvinkel på mina arbeten via bloggen och redovisningar. Jag har även gett respons till dem. Universitetslärarna har varit, även dem, generösa med respons. Det gör finslipningen på arbetet och att uppnå ett högre betyg tydligare. Extra viktigt är även att ta del av hur våra lärare ser på bedömning. Hur bedömer universitetslärare deras elever? I know now!

Innan har även Sokrates, Lev och Piaget varit snubbar som jag snabbt bläddrar igenom. Eller närmare bestämt teorier som jag snabbt kluddrat ner på hemtentor för att jag har läst att man ska göra så för att bli godkänd. MEN nu förstår jag!! Med risk för att bli tjatig har jag fått tiden till att låta teorierna sjunka in. Speciellt tack vare mitt gestaltningsarbete har jag även fått prova på en riktig spaupplevelse av det sociokulturella.

När jag ändå skriver om gestaltningsarbetet har jag fått en hel del kunskaper därifrån. Jag har lärt mig att bild är mer än att måla på papper. Bild är ett otroligt brett ämne som tyvärr hålls innanför fel ramar. Tack vare gestaltningsarbetet kan jag se hur mitt klassrum kommer att se ut. Där hänger inte 23 stycken identiska målade höstlöv på väggen. Istället hänger 23 stycken individuella målningar om hösten. I mitt klassrum är inget fint eller fult. I mitt klassrum är inget rätt eller fel. Nej tvärtom. I mitt klassrum använder vi dessutom alla sinnen för att skapa. Vi testar, undersöker, diskuterar, resonerar, provar, smakar, luktar, känner och lyssnar. Varierandet gör mitt klassrum passabelt för alla och samtliga blir inkluderade oavsett funktionshinder.

Jag kommer fortsätta använda mig av bloggen. Det har varit nödvändigt för mig att skriva ner varje vecka vad jag har lärt mig. Jag har visualiserat min progression! Nu när det är över är det roligt att se tillbaka på alla inlägg och kunskap. Jag kommer med största sannolikhet använda mig av blogg i mitt framtida klassrum!  

Nu när jag spenderat ett a4 på positiv kritik är det dags att vända på pannkakan. Jag tycker schemat har varit struligt. Måste, ska, jag BEGÄR att det förbättras till nästa klass. Jag tycker även ni lärare ska ha bättre kommunikation mellan varandra.

Over and out!!!

Konflikt

Oprah Långstrump

Jag var på Liseberg I helgen. Nära döden upplevelse. - Rädd för karasueller

Just buy organic and I will be happy!

Veckoreflektion

I tisdags var det redovisning. Jag tror aldrig att jag har haft en sådan dålig redovisning. Mitt största lärdoms ord blev "gör om, gör rätt". Jag tar med mig lärdomen till min egna lektionsplanering och hoppas att den ska bli bättre. För att få den att bli bättre än förra lektionsplaneringen ska jag först och främst tänka på enkelhet. En enkel uppgift där eleven samtidigt ges möjligheten till att hitta sin närmsta utvecklingzon. Detta samt koncentration på ett ämne. Läroplanen är FULL med mål som kan uppnås I en enda lekion, men det blir för komplicerat. Genom att fokusera på ett mål tills lektionsplaneringen är genomförd, för att sedan kryssa för resterande mål, löser problemet.

Det var väldigt roligt att lyssna på allas redovisningar. Jag kan dock inte hjälpa attv jämföra med när vi hade gestaltningsarbetet. Då var redovisningarna mer avslappnade och positiva. Kanske för att vi hade mer tid eller för att vi arbetade individuellt? Dessa redovisningar kändes mer stressiga och oroliga. Jag önskar att vi hade en termin till med bild, för jag tror mycket av stressen grundar sig I tidsbrist.

Konflikt

 

En liten och enkel men ack så betydelsefull konfliktbild. Spegel, spegel på väggen där! Vad är det egentligen som krävs för att bli vacker idag? Jag läser om gravida kvinnor som svälter sig för att få en liten baby. Plastikoperationer. Smink och kläder som jag enligt reklamen inte kan leva utan. Tur att  att jag är smart och inte bryr mig så mycket ;) 

Jag vet inte...

Helt plötsligt började hon att slåss

Veckoreflektion

Hur var veckan? Rolig och lärorik är mitt svar.

 

Jag läste hela kompendiet om Yrkesspråk. Av alla kompendier tycker jag att det här var den bästa. Mina tankar om vad jag läst:

 - Hur tar jag reda på elevernas förkunskaper? 

- Jag läste om ett intressant projekt vars syfte är något jag funderat över en hel del själv. Projektet handlade om fåglar. Eleverna I klassen fick ta med frågor till riktiga fågelexperter. Exempel på frågor som barnen tog med var ”om fåglar kan pussas och vad dem tänker”. Dessa frågor har även experter svårt att svara på. Det gjorde diskussionen väldigt lärorik och barnen var uppmärksamma. Terminen innan hade de fått leta upp intressant fakta om fåglar i böcker. Då var intresset för ämnet inte lika högt.

Jag tror att vi som framtida lärare måste ha kreativa lektioner där svaren inte går att hitta i mobilen. Idag kan vi få många svar från google och telefonen bär vi ofta med oss i fickan. Vilken information kan vi inte hämta därifrån? Där är barnens frågor till fågelexperterna exemplariska.

-        När vi lyssnar på barnens reflektioner handlar det delvis att se världen från deras synvinkel, men också att göra dem delaktiga.

-        Vi har STOR makt som lärare och det bör diskuteras oftare. Endast för att vårt yrke utgår från barnen betyder inte det att barnen styr.

-        Jag läste även om att satsningar inte alltid ger ett framgångsrikt resultat, men det behöver inte vara negativt för det. Då tänkte jag direkt på min mammas teater. Innan hon tog även teatern jobbade hon med handikappade och funktionshindrade. Detta gav henne verktygen till att ge dessa människor större plats på teaterscenen. För oss som har läst specialpedagogik vet vi att tyvärr måste flera diagnoser samsas i ett klassrum. Många behov och få specialpedagoger. Detta gäller även på scen.

De autistiska vet alltid vart de ska stå, vad de ska säga och vart alla andra ska vara. Andra diagnoser har inte alltid lika ”lätt” att förstå. Oftast brukar därför hennes föreställningar sluta kaosartat. Någon glömmer en replik eller börjar skrika varpå de autistiska får utbrott för att något är fel.

Detta är ett bra exempel på när processen är, enligt min mening, blir viktigare än slutresultatet. Många mår dåligt över att föreställningen bröts men alla som är medvetna om allt arbete bakom ser det annorlunda. För att dessa människor ens ska våga ställa sig på scen, arbeta som grupp, komma ihåg EN replik och så vidare är HÅRT arbete. Det var inte förgäves.

-        I kompendiet stod även om att ifall du säger att allt är fint som eleven målar, då kommer eleven inte heller ta det seriöst”. Vi måste säga VAD som är bra och VAD de kan tänka på.

-        ”Mindre är mer”. Hur konstigt det än låter så tror jag att det är sant. Ibland krävs det mer mindre aktivitet och mer tid för tänk för att utvecklas mer.

Vi har även övat på att göra utvecklingssamtal. Visst tycker jag att det är nödvändigt men jag tar det med en nypa salt. Liknande känner jag med övningar inom hjärt- och lungräddningar. Du kan öva på låtsas hur många gånger du vill, när det väl gäller vet du hur man egentligen agerar. När jag väl har mitt första utvecklingssamtal får vi se hur det går. Det finns inget manus till sociala relationer som i det här fallet. Däremot är det bra att få exempel på hur vi kan tänka.

 

 

 

 

 

Veckoreflektion

I veckan var det närverksträff. Jag kände mig väldigt felplacerad.

Varför?

- Föreläsarna pratade på en väldigt avancerad nivå

- De pratade ett yrkesspråk på engelska

- Jag har aldrig varit på opera

- Jag sjunger ärligt talat bara I duschen

Vad lärde jag mig?

- Att det är viktigt att tänka på elevernas förkunskaper

- Bilder, video, PP är utmärkta verktyg för att ge sina elever bredare förkunskaper.

- Att kroppsspråk väcker intresse. Dvs att vi inte bara skall sitta ner utan röra oss I lokalen för att få en uppmärksam publik.

- Hur vi använder vår röst är en avgörande faktor.

Konflikt

Detta var min kärestas ide. Han kom på att det är konflikt mellan sanden och vattnet eftersom vattnet gör att skriften snart kommer vara borta.

Snygg fågelskit som rinner ner för sten

Jag förlorar tävlingen om vem som kommer först till land. Safty first.

Det gula trädet känns ensamt I den annars gröna och mörka miljön.

konfliktbilder

Förra sommaren arbetade jag några veckor I Danmark. Där lärde jag känna en au pair från Marocko. Det har varit mycket kritik om hur danska familjer behandlar aupairer som slavar snarare än människor. Hon var tyvärr en av dem. Förra veckan berättade familjen som hon arbetar för att de inte behövde en au pair längre och att hon skulle vara ute inom en månad.

Hon vill såklart stanna kvar I Europa men det är nästan omöjligt att skaffa jobb och visum inom den här tiden. Speciellt, enligt henne, om man ör från Marocko.

Jag är så lyckligt lottad att ha ett pass. Att bo I Europa. Att vara svensk medborgare. Något jag allt för ofta tar för givet men blir påmind om när man möter människor som min vän.

 

Jag hittade dessa flagger och valde att ringa in en flagga för varje rad där jag skulle kunna tänka mig att bo. När jag var liten brukade jag välja den flagga som jag tycker var finast. Nu valde jag efter politik. Det var väääldigt svårt att välja land.

Minns ni den där ballong-leken? Den när man skulle trampa på andras ballonger så att dem sprack? För mig var det ingen lek utan krig. Jag sprang ofta in I hörnet och gömde mig.

Vem föds till brottsling och vem föds till Superman?

 

 

 

 

Mina favoritjeans gick sönder......KONFLIKT! En stor reva I rumpan :( Undra hur länge jag har gått omkring med det? KONFLIKT!!!! Men jag gjorde något nytt av dem.

 

 

 

 

Avslutningsreflektion

Tack:
Jag är så otroligt tacksam över dessa veckor och vad det har gett mig. Detta inlägg skulle kunna bli väääldigt långt men jag kommer hålla mig till det allra viktigaste.

Först och främst vill jag att alla ska veta att det har varit väldigt roligt att lyssna på era redovisningar. Jag har fått tagit del av så otroligt många bra infallsvinklar. Det är viktigt att som lärare kunna leva sig in i andras åsikter och se utifrån deras perspektiv. Hur ska vi annars kunna hjälpa våra elever på bästa sätt? Som lärare är det dessutom inte bara jag som lär ut kunskap, utan jag hänvisar till Lev Vygotskijs sociokulturella teori. Vi lär också utav eleverna och av varandra. Jag kommer återkomma till hans teori senare.

Lärdom under redovisningarna:
Framförallt har jag lärt mig om det breda bildämnet. Många frågar mig om jag är bra på att måla när jag berättar att jag läser till bildlärare. En fråga som jag brukar bli uppretad över. Dessa veckor med gestaltningsarbete bevisar och sammanfattar att bildämnet är så mycket mer än att bara måla. Nästa gång ska jag svara "nej men jag vet allt om att limma grönsaksmåsar, göra hemliga lådor och kasta mat”. En annan fråga som jag också får är ”varför har ni inga salstentor?”. FÖR ATT, bara för att jag kan svara på 24 frågor om Picasso så blir inte jag en perfekt bildlärare! Man ska prova, lukta, känna, smaka och utforska. Det har dessa veckor definitivt gett bevis på. Denna lärdom kommer att styrka mig i min framtida lärarroll när jag möter elever som känner att de inte kan måla. Jag vill arbeta med fler material än penna och papper.

Att arbeta med olika material blir I sin tur ett sätt att bevara kreativiteten som vi har när vi är barn. På förskolan utforskar barnen sina sinnen mycket mer än vad de blir tillåtna att göra I grundskolan. Det är först när vi början grundskolan som vi blir tillsagda vad vi ska måla och göra. Vi målar höstlöv på hösten, snöflingor på vinter och så vidare. På det sättet sätter vi en  felaktig förväntning på våra elever. Dessa veckor har lärt mig att vi ska bryta ner den trenden. Låt barnen måla vad de tycker symboliserar hösten,  eller vad de känner inför vintern och vilket material de vill använda sig av. Då ger vi kreativiteten nya ramar att arbeta innanför. (Plus att vi slipper de där 22 höstlöven som ser exakt likadana ut).

Som kompendiet Bildanalys beskriver, används bildämnet allt för ofta som en belöning när man har gjort ”allt viktigt” klart (Bildanalys, sida 131). Att växa som människa i vår identitet är också väldigt viktigt och bör göras klart först. Det har väckts mycket känslor när vi öppnar upp oss så mycket inför varandra som vi har lyckats med under redovisningarna. Det ger mig inspiration och framförallt mod. Under ”Hatten redovisningen” åkte jag för en kort sekund tillbaka till högstadiet. En tid då jag var otroligt rädd för att bära klänning. Konstigt kan man tycka nu i efterhand, men då var det en stor mur som jag ville men inte kunde klättra över. Det var först då jag flyttade till en annan stad då jag vågade ha på mig min första klänning. Ingen kände mig eller visste vem jag var, därför vågade jag. Det är jobbigt att man ska behöva flytta bara för att våga. Därför tänker jag ha på mig hatt nästa gång vi ses. Det var länge sen nu.

Jag och Infans:
Jag tycker att min gestaltning är väldigt nära min lärarroll. Jag har rest runt på förskolor vilket har gjort kopplingen mellan gestaltning och läraryrket extra tydligt. Jag tycker för överigt att aktiviteten även passar mellanstadiet.  

Under dessa veckor har jag arbetat för att utmana fantasi och kreativtet. Både hos barnen och hos mig själv. Som jag nämnde I min presentation är min slutsats att ingen som lider brist på fantasi men många har en rädsla för att göra fel. Då är Infans en bra aktivitet eftersom den utmanar och där inget är rätt eller fel. Det är även en bra uppgift för att få våra ungdomar att förstå att alla tänker olika. Föremålen är laddade med minnen och känslor och därför tolkar vi föremålen på annorlunda sätt. Att lyssna på hur barnen tolkar föremålen, bidrar därför, till att jag förstår mer om deras verklighetsuppfattning.

Aktiviteten utamanar dessutom vårt kreativa sätt att tänka. Detta eftersom vi söker efter något annat än vad föremålet konkret är. Jag hade blandannat en prinsesskrona som ett av föremålen som jag tog med till förskolorna. Den förvandlades till en båt, till en mekanisk metall-krabba, till en magisk skatt och en koja. Som det står skrivit I läroplanen skall "Undervisningen bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa". Genom att använda vår kreativtet tar vi därmed världen framåt genom att vi utvecklar den. Utan kreativitet och fantasi skulle världen stå still.

Process:
Det var ett hinder att kunna inse vad som hände inom mig. Jag utmanade och fokuserade så mycket på barnen att jag då och då glömde bort min inre process. Jag har upplevt samma känsla när jag har varit ute på VFU. I klassrummet fokuserar jag ständigt på att utmana elevernas kunskaper. Att aktivt arbeta med att se min egen progression har därför varit nödvändigt för att jag ska växa inom läraryrket. Det har gett det sociokulturella lärandet en ny mening för mig eftersom jag numera reflekterar mer över hur jag utvecklas I samband med andra.

Avslutningsvis är jag stolt över min egen process. Jag tyckte inte att det var ett jobbigt arbetssätt eller jobbigt att komma på en ide. Det som var jobbigt var att för första gången i mitt liv göra något på egen hand. Jag gillar grupparbeten och vantrivs  att göra enskilda uppgifter. Jag vet att jag inte talar för alla när jag skriver så här. För många har det varit arbetssättet som varit jobbigast. Detta betyder dock också att det därför blir ett arbetssätt för alla eftersom det på ett eller annat sätt har utmanat oss.
 

För mig och Infans är äventyret inte slut. Det fortsätter nästa fredag på en skola i Frölunda.

 

 

 

Era uppgifter

Jätterolig bildövning. En typisk "alla kan måla" aktivitet. Den stärker också vår kreativitet genom att hitta något I det som "ännu inte är".

Jag kände splasch, roligt och frigörande

Min saga

Tack så mycket för idag och igår! De här dagarna är verkligen upplyftande.

Här kommer min saga. Hoppas ni lägger ut era, vore kul att se.

 

 

 

Infans packade sin ryggsäck med de allra nödvändigaste av saker. Den här gången skulle han vara borta länge. Han tog med tandborste, papper, penna, frukt och en kamera. När han packat klart gick Infans ner till en av hans bästa resvänner som hette Båten. Båten brukade låta Infans åka med honom mellan olika länder i vida världen.

- Hejsan hoppsan, ropade Båten när han fick se Infans. Hoppa på, jag åker snart ut i vida världen.

Infans nickade glatt och steg på. Det pirrade i magen! Det spelar ingen roll hur många äventyr man har varit på, det är alltid lika pirrigt ändå. Kanske för att man aldrig vet vad som kommer hända.

Infans satte sig ner och solade på däck. Det var varmt och skönt i solen. Plötsligt kom det fram en man i kostym.

-        Ursäkta om jag stör, men har du möjligtvis en aning om var i vida världen vi befinner oss just nu? Frågade den stilige mannen artigt.

Infans kan ju inte prata men skakade på huvudet som svar.

-        Nehe, det var ju eländigt. Jag har lovat att dricka varmchoklad med min faster klockan två. Men eftersom jag varken vet tiden eller vart jag befinner mig är det svårt att veta om jag kommer vara där i tid.

Infans tyckte synd om mannen och ville hjälpa honom. Kanske visste Båten vad man kunde göra. Infans packade upp papper och penna från sin ryggsäck. Han målade en ritning över problemet och gav den sedan till Båten.

-        Oh jag förstår, sa Båten. Men vet ni vad! Jag har en vän vid nästa hamn. Han heter Bilen och skulle kunna köra dig till din faster. Jag är säker på att det inte är något problem.

-        Åh tusen driljoner tack ska du ha, svarade mannen. Som tack ska du få den amerikanska flaggan. Häng den på toppen av masten. Det blir fint. Tack igen!

-        Åh det ska jag göra. Tack så mycket för flaggan.

Infans vinkade av den stilige mannen vid hamnen och såg honom köra iväg. Tillslut var han lika liten som ett sockerkorn. Infans satte sig och solade igen. Han tog fram frukten från sin resväska och började äta. Undra vem som stiger på här näst?

 

 

 

 

Veckoreflektion

Då var det snart dags för redovisning :) Ska bli såååå roligt att höra allas redovisningar!


Idag träffade jag två andra studenter för att diskutera redovisning. Det var väldigt givande att ha någon att byta tankar med. Nu känner jag stor motivation till på onsdag! Medan vi satt i skolan och pratade bläddrade jag igenom mina gamla inlägg. Det är roligt att se tillbaka på dessa veckor. Man har lärt sig och varit med om så mycket. Nu gäller det bara att sätta ord på denna kunskap och redovisa den :)

Jag har dessutom levt som Infans idag och samlat på mig olika föremål. Jag kommer ladda upp dem senare i helgen då jag har mer tid.

Nya sagor :)

8/4 2015

Idag var jag den förskola som jag vanligtvis jobbar på. Det var så extremt skönt efter gårdagen att möta barn som jag känner. Jag visste med mig att det skulle gå bra. Jag tog mellanbarnen i en grupp. De är mellan 4-5 år. Efter det tog jag den äldre gruppen. Dem är 6 år.

 

Jag insåg betydelsen av att lära känna sina elever vid denna stund. Ett förhållande mellan elever bygger en grund av tillit och respekt. Då kommer även lektionerna bli bra!

 

Första sagan med mellanbarnen:

Infans åkte till Afrika. Där såg han massor av djur. Han såg flodhästar, krokodiler, apor, tigrar, zebror, elefanter och lejon.  Han kollade på dem genom sin kikare. Efter det började Infans och djuren att leka kurragömma tillsammans. Då ringde Infans en Zebra. Infans och zebran lekte jage tillsammans. Det är en lek där man jagar varandra. När de lekte jage bestämde sig Infans för at bli kung. Kungar bestämmer över saker och ting. Infans bestämde att ALLA ska få sova utomhus om dem ville. Efter det hittade Infans ett snöre som han klättrade upp i. Där uppe på toppen fanns någon elak. En vampyr! Vampyren var så elak att han sprang och jagade alla djuren. Djuren var i alla fall inte rädda för vampyren. Istället lipade dem åt vampyren och sa ”nanananana du kan inte ta mig”. Sen sprang dem och klättrade upp i träden. Då kunde inte vampyren nå dem. Vampyren fick inte vara med och leka eftersom han var elak. Vampyrer kan omöjligt vara snälla och dem äter korv hela dagarna.

 

Andra sagan med de äldre barnen:

Infans var i skogen. Där hittade han en kotte som han ville ha med sig hem. Sen ville han gå till stranden för att gå och bada. Då hittade en snäcka som han också ville ha med sig hem. Sen dök han ner på havets botten och hittade en skatt. Skatten var en krona som var magisk. Kronan svävade upp och ner. Om man tog på kronan kunde man själv också flyga. Han hittade också en sked. Den kunde Infans äta med. Han åt massor av bär med den. Både blåbär och björnbär. Sen flög han till Norge. Där hittade han en kikare. I kikaren såg han en farlig björn. Då sprang Infans hem till Linnea.

 

På kvällen satt jag barnvakt åt Nils och Gustav som är 6 respektibe 2 år gamla. Jag bestämde mig för att ta med Infans till dem också! 

Sagan blev så här:

Infans var på stranden och lekte med leksaker. Sedan hittade han ett band som han tog hem till Linnea. Sen hittade Infans ett sjunket skepp som flutit upp på land. Då flyger skeppet upp i himlen och Infans flyger med. De flyger till Norge. Där började Infans leta efter en skatt. Infans grävde med hjälp av sin sked. Han hittade två skatter. Ett snäckskal som han kunde höra havet i och en kotte. Sen gick skeden sönder så Infans var tvungen att laga den med tejp. Sen tog Infans sin kikare och började spana. Då såg han en magisk krona. Om man tog på kronan kunde man förvandla sig till vad som helst. Infans förvandlade sig till en gubbe och flög iväg.

 

Det här var sista sagan för projektarbetet. Nästan lite sorgligt för det har verkligen varit en rolig upplevelse. Vi får se hur jag fortsätter med detta i framtiden.

 

Nu har jag fredag och måndag på mig att undersöka ytterligare. Jag har bestämt mig för att leva som Infans under den här tiden. Om jag var honom vilka föremål skulle jag plocka med mig för att visa vart jag har varit. Sedan kan jag testa dessa föremål på någon och se om de har rätt!

Infans och jag