Avslutningsreflektion

Tack:
Jag är så otroligt tacksam över dessa veckor och vad det har gett mig. Detta inlägg skulle kunna bli väääldigt långt men jag kommer hålla mig till det allra viktigaste.

Först och främst vill jag att alla ska veta att det har varit väldigt roligt att lyssna på era redovisningar. Jag har fått tagit del av så otroligt många bra infallsvinklar. Det är viktigt att som lärare kunna leva sig in i andras åsikter och se utifrån deras perspektiv. Hur ska vi annars kunna hjälpa våra elever på bästa sätt? Som lärare är det dessutom inte bara jag som lär ut kunskap, utan jag hänvisar till Lev Vygotskijs sociokulturella teori. Vi lär också utav eleverna och av varandra. Jag kommer återkomma till hans teori senare.

Lärdom under redovisningarna:
Framförallt har jag lärt mig om det breda bildämnet. Många frågar mig om jag är bra på att måla när jag berättar att jag läser till bildlärare. En fråga som jag brukar bli uppretad över. Dessa veckor med gestaltningsarbete bevisar och sammanfattar att bildämnet är så mycket mer än att bara måla. Nästa gång ska jag svara "nej men jag vet allt om att limma grönsaksmåsar, göra hemliga lådor och kasta mat”. En annan fråga som jag också får är ”varför har ni inga salstentor?”. FÖR ATT, bara för att jag kan svara på 24 frågor om Picasso så blir inte jag en perfekt bildlärare! Man ska prova, lukta, känna, smaka och utforska. Det har dessa veckor definitivt gett bevis på. Denna lärdom kommer att styrka mig i min framtida lärarroll när jag möter elever som känner att de inte kan måla. Jag vill arbeta med fler material än penna och papper.

Att arbeta med olika material blir I sin tur ett sätt att bevara kreativiteten som vi har när vi är barn. På förskolan utforskar barnen sina sinnen mycket mer än vad de blir tillåtna att göra I grundskolan. Det är först när vi början grundskolan som vi blir tillsagda vad vi ska måla och göra. Vi målar höstlöv på hösten, snöflingor på vinter och så vidare. På det sättet sätter vi en  felaktig förväntning på våra elever. Dessa veckor har lärt mig att vi ska bryta ner den trenden. Låt barnen måla vad de tycker symboliserar hösten,  eller vad de känner inför vintern och vilket material de vill använda sig av. Då ger vi kreativiteten nya ramar att arbeta innanför. (Plus att vi slipper de där 22 höstlöven som ser exakt likadana ut).

Som kompendiet Bildanalys beskriver, används bildämnet allt för ofta som en belöning när man har gjort ”allt viktigt” klart (Bildanalys, sida 131). Att växa som människa i vår identitet är också väldigt viktigt och bör göras klart först. Det har väckts mycket känslor när vi öppnar upp oss så mycket inför varandra som vi har lyckats med under redovisningarna. Det ger mig inspiration och framförallt mod. Under ”Hatten redovisningen” åkte jag för en kort sekund tillbaka till högstadiet. En tid då jag var otroligt rädd för att bära klänning. Konstigt kan man tycka nu i efterhand, men då var det en stor mur som jag ville men inte kunde klättra över. Det var först då jag flyttade till en annan stad då jag vågade ha på mig min första klänning. Ingen kände mig eller visste vem jag var, därför vågade jag. Det är jobbigt att man ska behöva flytta bara för att våga. Därför tänker jag ha på mig hatt nästa gång vi ses. Det var länge sen nu.

Jag och Infans:
Jag tycker att min gestaltning är väldigt nära min lärarroll. Jag har rest runt på förskolor vilket har gjort kopplingen mellan gestaltning och läraryrket extra tydligt. Jag tycker för överigt att aktiviteten även passar mellanstadiet.  

Under dessa veckor har jag arbetat för att utmana fantasi och kreativtet. Både hos barnen och hos mig själv. Som jag nämnde I min presentation är min slutsats att ingen som lider brist på fantasi men många har en rädsla för att göra fel. Då är Infans en bra aktivitet eftersom den utmanar och där inget är rätt eller fel. Det är även en bra uppgift för att få våra ungdomar att förstå att alla tänker olika. Föremålen är laddade med minnen och känslor och därför tolkar vi föremålen på annorlunda sätt. Att lyssna på hur barnen tolkar föremålen, bidrar därför, till att jag förstår mer om deras verklighetsuppfattning.

Aktiviteten utamanar dessutom vårt kreativa sätt att tänka. Detta eftersom vi söker efter något annat än vad föremålet konkret är. Jag hade blandannat en prinsesskrona som ett av föremålen som jag tog med till förskolorna. Den förvandlades till en båt, till en mekanisk metall-krabba, till en magisk skatt och en koja. Som det står skrivit I läroplanen skall "Undervisningen bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa". Genom att använda vår kreativtet tar vi därmed världen framåt genom att vi utvecklar den. Utan kreativitet och fantasi skulle världen stå still.

Process:
Det var ett hinder att kunna inse vad som hände inom mig. Jag utmanade och fokuserade så mycket på barnen att jag då och då glömde bort min inre process. Jag har upplevt samma känsla när jag har varit ute på VFU. I klassrummet fokuserar jag ständigt på att utmana elevernas kunskaper. Att aktivt arbeta med att se min egen progression har därför varit nödvändigt för att jag ska växa inom läraryrket. Det har gett det sociokulturella lärandet en ny mening för mig eftersom jag numera reflekterar mer över hur jag utvecklas I samband med andra.

Avslutningsvis är jag stolt över min egen process. Jag tyckte inte att det var ett jobbigt arbetssätt eller jobbigt att komma på en ide. Det som var jobbigt var att för första gången i mitt liv göra något på egen hand. Jag gillar grupparbeten och vantrivs  att göra enskilda uppgifter. Jag vet att jag inte talar för alla när jag skriver så här. För många har det varit arbetssättet som varit jobbigast. Detta betyder dock också att det därför blir ett arbetssätt för alla eftersom det på ett eller annat sätt har utmanat oss.
 

För mig och Infans är äventyret inte slut. Det fortsätter nästa fredag på en skola i Frölunda.