Veckoreflektion

16/3 2015

Idag var en väldigt nervös dag då vi skulle presentera våra projekt. Jag var sist upp så jag var glad att mina klasskamrater fortfarande hade ork att ge mig feedback. Jag var lika fylld med positiv energi som frågeställningar när jag lämnade lokalen.

När det blir många frågetecken är det lätt att dras ner. Jag tror dock att mycket kommer ordna upp sig så fort jag börjar mina aktiviteter. Det gäller bara att sätta igång. Först då vet man hur detta kommer fungera.

17/3 2015

Idag hade jag panik prat med min kära mor. Mamma har sedan 2002 varit chef på Norrby teater och går förnärvarande kurs i Äventyrs pedagogik. Det gör henne till en mycket kreativ typ som man kan ringa när man behöver hjälp. Denna gång handlade det om mina frågeställningar. Jag tycker jag har en bra ide och jag vet syftet, men jag saknar frågeställningar. Syftet är att göra ett samarbete mellan olika förskolor i Göteborg och tillsammans skapa en barnbok. Dock känns det långt ifrån en frågeställning.

Idag ska jag även skicka ut mitt välkomstbrev till diverse förskolor. Jag började med det igår kväll och det var enklare sagt en gjort. Jag hittade en fin mall som jag tyckte passade bra och utgick från den. Frågan är om det är bättre att ringa förskolor för att få snabbare besked? 5 veckor är en kort tid med tanke på hur mycket som ska göras.

 

18/3 2015

Idag har jag skickat ut fler välkomstbrev. Bland annat till min VFU skola. Jag har lånat böcker på biblioteket som jag tror kan vara till hjälp i mitt arbete. Hittade ytterligare två stycken men tyvärr var det ej hemlån på dem....får gå tillbaka och studera dem mer vid ett senare tillfälle.

 

 

 

På kvällen satt jag barnvakt åt lille Viktor 4 år. Han blev min första försökskanin. Det känns bra att ha någon att öva på. Saker jag måste tänka på är:

-        Att det är nödvändigt med någon typ av fantasilek innan man börjar för att värma upp.

-        Att i detta fall blev Viktor nervös när jag spelade in vårt samtal med mobilen. Jag var tvungen att ta bort den.

Slutresultatet

Infans var ute på ett snäckäventyr och han var mycket glad.

På stranden åt han mellanmål. Han åt massor av tårta och drack saft.

När han var mätt hämtade han sin båt och tog sig ut på havet.

När han åkte med båten kom en läskig bläckfisk. Då var Infans inte glad!

Som tur var kom en Ninja Turtle och räddade honom. Ninjan slog sönder bläckfisken.

Men båten hade gått sönder! Som tur var hade Infans med sig tejp. Så han lagade båten och åkte hem.

Han åkte hem till Linnea och tvättade sina kläder. Sen kom en bläckfisk som var snäll.

Föremålen i sagan: Snäcka, en prinsesskrona, tändsticksask, sked, tejp, äggklocka.

Den första saken som Viktor tog upp var prinsesskronan. Jag frågade honom vad det var och hans svarade en prinsesskrona. För att utmana honom vände jag upp och ner på den och sa ”nu blev det en stol istället”. Viktor vände på den igen och svarade ”nä Linnea det är en båt”. På så sätt förstod Viktor galoppen och började genast fantisera.

Samma process beskrivs i boken Berätta mer. Författarna menar att det bästa är att demonstrera för att barn ska lära sig. Simläraren visar hur det ska se ut innan barnen hoppar i bassängen och så vidare (Calkins, White, Hartman, 2010, s.83).

Det får mig att tänka att när jag väl åker ut till klasser (fingers crossed) att jag börjar med att fantisera ihop något eget innan barnen börjar med deras föremål. Demonstrera hur de kan tänka.

 

19/3 2015

Först och främst är denna dag också tillägnad Magnus och Beatrice uppgift. När dem är borta kommer mitt huvud vara mer klart J

Idag fick jag ett positivt svar av rektorn på min VFU skola. KULIGT! Hon gillade iden nu hoppas jag bara på att lärarna har tid med mig. Det är ju påsk trots allt och mycket ska hinnas med. I slutändan är det inte rektorn som avgör utan läraren. Hoppas verkligen att jag får komma dit.

Jag har börjat läsa mer i mina böcker som jag lånade från biblioteket.

 

På kvällen gick jag till teater Alvar vid järntorget. Denna kväll var ägnad till de personer som inte kom in på scenskolan. Man övar SÅ mycket inför dessa 3 minuter som man får stå på scenen.  I publiken sitter en hård jury snålar med applåder. Ska man acceptera detta? Självklart inte! Därför visade dem upp sina sketcher igen och blev överrösta med jubel och konfetti!

Dessa teater människor satsar så mycket för att komma in. Det förtjänar att känna att deras satsningar inte är förgäves! Det gav mig mycket stryka i det jag snart ska göra. Det här projektet som håller på med kanske blir jättedåligt, men då vågade jag i alla fall!

Min syster var en av dem som uppträdde

 

20/3 2015

Magnus och Beatrice uppgift är inlämnade. SKÖNT. Nu kan jag fokusera helt på gestaltningsuppgiften.

I morse ringde jag 23 skolor, fast det kändes som tusen!! Det känns som en bättre ide att ringa och be om att få skicka in en inbjudan, istället för att bara maila. Jag tror jag har en bättre chans att få komma på ett besök om de hör min röst och låter mig berätta muntligt om projektet. En skola köpte iden direkt och frågade om nästa torsdag passar bra. Det kändes såklart bra.

Desto mer jag tänker på att jag faktiskt ska åka ut till dessa skolor får jag fjärilar i magen. Vad gör jag egentligen???? Jag går definitivt utanför min comfort zone.