Idag hörde ytterligare två förskolor av sig. KULIGT men nu
börjar det nästan bli STRULIGT.
Idag har jag ägnat mina tankar åt att försöka tänka på vad
det här projektet gör med mig. Jag blir väldigt inspirerad när jag läser boken Lekens möjligheter av Gunilla Lindqvist.
Genom lek öppnar vi nya dörrar och via kommunikation riktar
vi fokus mot ett sociokulturellt lärande. När jag visar Infans föremål vill jag
försöka få barnen att se utanför det konkreta föremålet. En toapappersrulle kan
vara en kikare, tunnel osv. Det betyder inte att jag på något sätt avlägsnar
mig från verkligheten, utan att tillsammans skapa nya perspektiv och synsätt. Faktum
är att varje avsteg från det ”korrekta” kan ger barnet utökade kunskaper om verkligheten
(Lindqvist, 1996, s.29). När barnen får uttrycka händelseförloppet bakom ett
föremål, lär vi varandra att se utanför objektet och dess förstå dess innebörd.
Som Lev Vygotskij teori uttrycker finns det ett dialektiskt
förhållande mellan reproduktion och produktion, precis som verklighet och
fantasi. När vi skaffar oss ny kunskap,
exempelvis genom att samtala om Infans föremål, sker (enligt Vygotskij) både en
tolkning och en produktion av erfarenheterna. Vi bygger på vår verklighet och
formar den. Saker får nya främmande innebörder och på så sätt utöka sin
medvetenhet om omvärlden (Lindqvist, 1996, s.81). Detta gäller alltså inte bara
för barnen utan jag vill också sätta mig själv i denna process. Både att lära
mig av deras tolkningar, samt att hitta tillbaka till ”barnets verkligheter”.
När jag lyssnar på barnen, ger det mig input till min
omvärld. Vi glömmer bort hur det är att vara barn och hur de ser på världen. I en
lärarroll tror jag att det är mycket viktigt att vi då och då besöker den
platsen igen.
Någonstans där befinner jag mig nu… jag vilar vidare på
tanken och hoppas att den utvecklas.
Idag åkte jag även in till centrum för att köpa vita a4
papper. Barnen på torsdag måste ha något att måla på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar