TILL MAGNUS

Fredag 20 februari: Seminarieinnehåll nummer 4

Mitt första val är mina lagerblad. Inte för att jag är särskilt nöjd med teckningen utan för att den motsvarar en progression inom mig.

Uppgiften var att vi skulle gå till Kopparmärra och analysera alla krumelurer som är inristade runt om skulpturen. Efter att ha lyssnat på när Magnus berättat om krumelurerna hände något fantastiskt. Krumelurerna växte och utvecklades till symboler med värde, historia och betydelse. Den här typen av beskrivning av tecken och deras kommunikativa egenskaper kallas semiotik (Lindgren&Nordström 2022:37). Symbolerna som är avbildade på Kopparmärra, har en enskild betydelse var för sig, som kan spåras i flera led tillbaka i historien. Som Nordström beskriver i sitt kapitel ”En ek är inte alltid bara en ek”. Hon menar att med rätt kunskap får tecken nya djupare potential beroende på sammanhanget. En ek kan exempelvis även stå för styrka (Lindgren&Nordström 2022:67). Del för del tog vi isär denna ridande kung i koppar, för att sedan kunna ta en ny titt på fullständigheten. Med den lärdomen kan vi bygga upp eventuella diskurser som ger vi vår verklighet ett nytt fönster att se ut igenom. I slutändan kan vi följa en röd tråd som ger bevis för att ingenting är en slump utan allt hänger samman.

När vi väl besatt den kunskapen skulle vi välja ut en symbol som vi tyckte sammanfattade helheten gällande Kopparmärra. Jag gick flera varv i jakt efter en symbol med tankarna svärmande kring betydande faktorer, som exempelvis höger och vänster. Som nämnts vid tidigare seminarium är ingenting fel. Eller som Brasse från 5 myror är fler än 4 elefanter skulle sagt ”rätt, rätt, rätt, men fel, fel, fel”. Jag fastnade ganska fort för den enda symbolen som är avtecknad hela vägen runt om, det vill säga lagerbladen. Enligt M.Adler står lagerblad  för kunskap (personlig kommunikation, 20 februari 2015). Oavsett om detta var en bra kung eller inte så är det fortfarande en kunskap för mig, med den tanken började jag avbilda mitt lagerblad. Att analysera ett verk handlar dock inte bara om vad som är ”på” den utan också vad som omringar den, för att inte tala om varför den ens är där. M.Adler berättade om hur det hade flyttat runt på Kopparmärra för att hitta en passande plats (personlig kommunikation, 20 februari 2015).

Avslutningsvis vill jag sammanfatta denna dag. Först fanns den en gång en kung, sen blev kungen en ide om att skapa en staty. Symbolerna blir en del av statyn, statyn blir en del av området, området är en del av vårt land, vårt land är en del i historien. Detta betyder att vi inte alltid har analyserat Kopparmärra detsamma under alla dessa år. Tid och rum har en avgörande roll för hur vi uppfattar en staty. När jag ser på Kopparmärra ser jag därför både det förflutna, nuet och det som kommer bli. Exempelvis att han blev en staty trots hans dåliga rykte, eller hans förflyttning för att hitta den perfekta placeringen, till idag då vi inte ens kan respektera hans svärd utan stjäl det på fyllan.

Att göra elever uppmärksamma på detta, gör att de blir mer uppmärksammade inför deras omvärld. Hur vi uppfattar saker idag beror på vad som hänt i det förgångna och det är vi som skapar framtiden. Ingenting är en slump!

En timme tidigare var Kopparmärra endast existerat som en mötesplats för mig. MEN efter att ha observerat, reflekterat, upptäckt och slutligen skapat, fick det en ny mening. Tack för det!

 

Måndag 23 februari: Seminarieinnehåll 5 - gestaltning av mikroartefakter

Med det sagt vill jag fortsätta in på mitt val nummer två. Under detta seminarium fick jag gestalta en mikroartefakt som betyder mycket för mig, bara mig. Det krävs en annan typ av förförståelse, jämfört med att tolka lagerbladen på Kopparmärra, för att förstå betydelsen av min mikroartefakt. Det beror på att den är laddad med mina känslor och minnen.

Varför blir vi så fästa vid ett föremål? Som I boken Samhällsämnenas didaktik tyder på, grundar det sig i förändring och trygghet. När världen går fort fram, när hemska saker händer eller för att ge hopp. Då finns min mikroartefakt där för mig, med en återskapande kraft och blir en trygghet. Genom att hålla kvar i den blir den framfusiga världen lite enklare att kontrollera. Mikroartefakterna som vi i klassen valde ut är alltså proppfulla med information, men först och främst krävs en förförståelse.

Beroende på vilken förförståelse vi har till objektet kommer vi att tolka dess betydelse olika. I boken Samhällsämnenas didaktik kan vi läsa om barn i Afghanistan som leker med skivor från spränga granater. En granat kan associeras till krig och död, men för dessa barn betydde det lek och gemenskap. Från barnens sida är detta en omedveten handling för deras egen personliga överlevnad (Franck/Hermansson Adler/Björneloo, 2013, S.32-33). Att låta eleverna berätta om sina mikroartefakter är därför viktigt. Det handlar om ett sociokulturellt lärande. Vi har elever som är sammanbundna med ett föremål, föremålet är laddat med kunskap och tillsammans i en kommunikation lär vi oss av varandra. Vi ger varandra ny förförståelse! Detta blir en lärdom som tar avtryck både ur ett nutida samt historiskt perspektiv.

Förförståelse --- Föremål --- Kunskap
Kommunikation/mediering

Vi kan se på mikroartefakter från flera olika perspektiv och synvinklar. Exempelvis ur ett Historiskt-perspektiv, vad kan tyckas vara av värde för en ung pojke i krigets Afghanistan? Eller varför var nylonstrumpor en värdefull gåva under andravärldskriget?

Idag talar debatten för att en människa inte nödvändigtvis behöver bära på endast en identitet (Franck/Hermansson Adler/Björneloo, 2013, S.11). Berättelsen om ett föremål bjuder oss dock in att se vidare på ett identitetsperspektiv. Delvis är den en personlig resa i livet som gör att just den blir utvald. Då tar minne och känslor över. Med vetskapen om värdet och betydelsen berättar det vidare en del om individen och dess identitet.

Att låta elever reflektera och berätta om sina mikroartefakter (det är ju möjligt att man inte är medveten om att det är en mikroartefakt, försen man börjar leta) leder det oss in på förståelse om mitt liv och omvärld. Min skatt exempelvis: Som 9åriga bondtjejer ägde vi inte särskilt mycket pengar. Vi grävde därför inte ner stora summor utan höll oss till mindre slantar. Stenarna och att vi grävde ner dem i skogen berättar om området vi växte upp i. Hade vi bott i en stor stad hade vi kanske tänkt annorlunda. Snäckan var en alldeles förträfflig exotisk skatt för någon som inte är uppväxt vid havet. De blev tillslut en symbol för vår vänskap, men för andra hade det inte samma betydelse.

Efter att ha reflekterat över sina egna mikroartefakter och lyssnat på andra, är det en god övning att tolka historiens artefakter. En bra ide är att besöka ett museum med eleverna och diskutera vad vi ser. Föremål har ett språk, föremål berättar!

 

Källor:

Lindgren, B., Nordström, G. (2009) Det kreativa ögat. Om perception, semiotik och bildspråk. Lund: Studentlitteratur AB.

Franck/Hermansson Adler/Björneloo: Samhällsämnenas didaktik. F-3. Studentlitteratur, 2013