Konflikt

Till alla er som låter gamlisar stå på bussen. Ris!

What is love? Baby don't hurt me don't hurt me no more.

31/3-2015

31/3 2015

 

Idag besökte jag förskolan Biet. Alla barnen var öppna och fantasilystna, det gjorde det extra roligt att besöka dem. Så hör blev resultatet:

 

Infans var borttappad i Afrika och där träffade han en snäll elefant. Elefanten hjälpte Infans hem till regnskogen igen.

När Infans var hemma var han jättehungrig. Han lagade spagetti och köttfärssås. Han använde sig av en klocka för att se när maten skulle bli klar. Det var gott!

Efter det ville Infans leka kung. Han hade en krona på sitt huvud. Det var roligt att leka själv.

När han lekt klart åt han massvis med glass.

Efter det såg Infans en människa. Han började kasta kottar på människan för att få han skulle se Infans. Infans kan inte prata och därför var det svårt för honom att få kontakt. När människan såg honom började de leka.

Infans tyckte att hela äventyret var roligt!

Som respons har jag bland annat fått att jag kan utsätta mig själv av främmande föremål. Jag tänkte att jag kunde fråga en vän om att hjälpa mig. Kanske hon kunde plocka fram lite olika föremål. Då får jag känna på vad jag utsätter barnen för. Jag funderar även på om jag ska skriva om mitt och Infans äventyr hos alla dessa förskolor. Kanske som en inledning till boken…will see.

 

 

 

Konfliktbilder

 

 

 

När barnvakten har tråkigt

 

 

Veckoreflektion

Så var det fredag...Veckan går alltid för fort.

Igår var jag och besökte en öppen förskola i Frölunda. Jag skulle vara där klockan 13.00 så jag hade hela förmiddagen på mig att vara orolig ;). Speciellt när jag läste mitt horoskop i metro:

 

 

Jag möttes av två väldigt vänliga förskolelärare. Regnet smattrade mot fönstret och de förvarnade mig om att de inte brukade komma så många när det regnar. Tyvärr var det sant, det kom endast 3 barn som hade språk nog att kunna delta i projektet. Jag hade självklart hoppats på att fler skulle dyka upp. Men skam den som ger sig!

Tillsammans med barnen och föräldrarna gick vi in i målarrummet för att börja. Det kändes ganska jobbigt att föräldrarna stod så nära för att se vad jag gjorde. Det höjde pressen, men med risk för att upprepa mig, skam den som ger sig! Så här blev resultatet:

Han kanske åkte till Afrika…ja först åkte Infans till Afrika. Där såg han en elefant. Sen åkte han till Asien och hittade en kikare. Sen åkte han till Australien och hittade en mekanisk krabba. Sen åkte han till Sydafrika och hittade en båt. Han använde sig av en sked för att kunna paddla. Sen åkte han till Nordamerika och hittade en blomma. Sen åkte han tillbaka till Sydamerika och hittade en kottfigur, som gick omkring som kottfigurer brukar göra. Sen tog han tog han en tejprulle och satte den under kikaren och byggde en propeller så det blev en helikopter. Sen åkte Infans iväg i den.

Material: prinsesskrona, kotte, sked, jordglob-pennvässare, elefant, blomma, toarulle, tejprulle.

 

Jag fick mycket positiv respons både från föräldrarna och lärarna. Nu när jag klarat detta en gång känner jag stor energi för att besöka nästa förskola som är på tisdag.

Vad händer inom mig, hur utvecklas jag av det här? Vad som kommer hända inom mig är svårt att säga nu när jag endast besökt en skola. Jag kommer nog först att se ett resultat nästa vecka.  Mina tankar handlar mycket om mitt självförtroende och hur jag utvecklas med att samspela med andra. Samspelat är på flera olika plan. Delvis lär jag mig prata med barn, ställa rätt frågor för att utmana deras kreativitet. Svaren jag får kommer även att utmana min kreativitet. Barn är inte bundna vid att föremål endast behöver användas på ett sätt. Deras frihet att tänka breddar därmed även min verklighet.

Jag lär mig också prata med föräldrar, samt skolor, för att de ska bli intresserade av mitt projekt. Det har inte varit det enklaste.

Fler skolor har hört av sig. Tråkigt nog vill alla ha förmiddagar så det krockar med varandra. Jag väntar på svar och hoppas att det löser sig. Jag har även hört av mig till en kyrka. De har barngrupp på söndagar som jag hoppas jag kan besöka.

 

 

Konfliktbilder

Den här bilden är till alla dem som vågar vara så himla coola på internet men inte vågar stå upp för sig själv i verkligheten. Dagens ris till er!

Kaffet börjar bli gift för mig. Borde gå på rehab.

Så här ser det ut den 24 (skämtåsido)

Den rosa elefanten som ingen vågar prata om

24/3 2015

Idag hörde ytterligare två förskolor av sig. KULIGT men nu börjar det nästan bli STRULIGT.

Idag har jag ägnat mina tankar åt att försöka tänka på vad det här projektet gör med mig. Jag blir väldigt inspirerad när jag läser boken Lekens möjligheter av Gunilla Lindqvist.

Genom lek öppnar vi nya dörrar och via kommunikation riktar vi fokus mot ett sociokulturellt lärande. När jag visar Infans föremål vill jag försöka få barnen att se utanför det konkreta föremålet. En toapappersrulle kan vara en kikare, tunnel osv. Det betyder inte att jag på något sätt avlägsnar mig från verkligheten, utan att tillsammans skapa nya perspektiv och synsätt. Faktum är att varje avsteg från det ”korrekta” kan ger barnet utökade kunskaper om verkligheten (Lindqvist, 1996, s.29). När barnen får uttrycka händelseförloppet bakom ett föremål, lär vi varandra att se utanför objektet och dess förstå dess innebörd.

Som Lev Vygotskij teori uttrycker finns det ett dialektiskt förhållande mellan reproduktion och produktion, precis som verklighet och fantasi.  När vi skaffar oss ny kunskap, exempelvis genom att samtala om Infans föremål, sker (enligt Vygotskij) både en tolkning och en produktion av erfarenheterna. Vi bygger på vår verklighet och formar den. Saker får nya främmande innebörder och på så sätt utöka sin medvetenhet om omvärlden (Lindqvist, 1996, s.81). Detta gäller alltså inte bara för barnen utan jag vill också sätta mig själv i denna process. Både att lära mig av deras tolkningar, samt att hitta tillbaka till ”barnets verkligheter”.

När jag lyssnar på barnen, ger det mig input till min omvärld. Vi glömmer bort hur det är att vara barn och hur de ser på världen. I en lärarroll tror jag att det är mycket viktigt att vi då och då besöker den platsen igen.

Någonstans där befinner jag mig nu… jag vilar vidare på tanken och hoppas att den utvecklas.

Idag åkte jag även in till centrum för att köpa vita a4 papper. Barnen på torsdag måste ha något att måla på.

 

 

 

 

23/3 2015

23/3 2015

Jag har fått svar från en öppen förskola i frölunda och de undrar om jag kan komma redan nu på torsdag. TOPPEN. Min vfu skola har föreslagit 8/4. TOPPEN. Hoppas att fler svarar.

Idag var det redovisning. Trodde inte jag skulle kunna gå till skolan pgr av feberfrossa, men det känns SÅ skönt nu när det är gjort. 2 timmar sömn och en halv kanna kaffe senare mår jag bättre!

Den stora funderingen efter dagens redovisning är min inre process. Jag fokuserar mycket på mötet med barnen och deras utveckling, men detta handlar också om mig. När jag fokuserar mycket på barnen blir det en form av pedagogisk forskning istället för en undersökning. Hur påverkar det här mig, hur utvecklar det mig och vad händer inom mig? Att detta går utanför min ”comfort zone” har jag redan påpekat, men jag måste lägga mer energi på det.

 

 

 

 

 

Veckoreflektion

16/3 2015

Idag var en väldigt nervös dag då vi skulle presentera våra projekt. Jag var sist upp så jag var glad att mina klasskamrater fortfarande hade ork att ge mig feedback. Jag var lika fylld med positiv energi som frågeställningar när jag lämnade lokalen.

När det blir många frågetecken är det lätt att dras ner. Jag tror dock att mycket kommer ordna upp sig så fort jag börjar mina aktiviteter. Det gäller bara att sätta igång. Först då vet man hur detta kommer fungera.

17/3 2015

Idag hade jag panik prat med min kära mor. Mamma har sedan 2002 varit chef på Norrby teater och går förnärvarande kurs i Äventyrs pedagogik. Det gör henne till en mycket kreativ typ som man kan ringa när man behöver hjälp. Denna gång handlade det om mina frågeställningar. Jag tycker jag har en bra ide och jag vet syftet, men jag saknar frågeställningar. Syftet är att göra ett samarbete mellan olika förskolor i Göteborg och tillsammans skapa en barnbok. Dock känns det långt ifrån en frågeställning.

Idag ska jag även skicka ut mitt välkomstbrev till diverse förskolor. Jag började med det igår kväll och det var enklare sagt en gjort. Jag hittade en fin mall som jag tyckte passade bra och utgick från den. Frågan är om det är bättre att ringa förskolor för att få snabbare besked? 5 veckor är en kort tid med tanke på hur mycket som ska göras.

 

18/3 2015

Idag har jag skickat ut fler välkomstbrev. Bland annat till min VFU skola. Jag har lånat böcker på biblioteket som jag tror kan vara till hjälp i mitt arbete. Hittade ytterligare två stycken men tyvärr var det ej hemlån på dem....får gå tillbaka och studera dem mer vid ett senare tillfälle.

 

 

 

På kvällen satt jag barnvakt åt lille Viktor 4 år. Han blev min första försökskanin. Det känns bra att ha någon att öva på. Saker jag måste tänka på är:

-        Att det är nödvändigt med någon typ av fantasilek innan man börjar för att värma upp.

-        Att i detta fall blev Viktor nervös när jag spelade in vårt samtal med mobilen. Jag var tvungen att ta bort den.

Slutresultatet

Infans var ute på ett snäckäventyr och han var mycket glad.

På stranden åt han mellanmål. Han åt massor av tårta och drack saft.

När han var mätt hämtade han sin båt och tog sig ut på havet.

När han åkte med båten kom en läskig bläckfisk. Då var Infans inte glad!

Som tur var kom en Ninja Turtle och räddade honom. Ninjan slog sönder bläckfisken.

Men båten hade gått sönder! Som tur var hade Infans med sig tejp. Så han lagade båten och åkte hem.

Han åkte hem till Linnea och tvättade sina kläder. Sen kom en bläckfisk som var snäll.

Föremålen i sagan: Snäcka, en prinsesskrona, tändsticksask, sked, tejp, äggklocka.

Den första saken som Viktor tog upp var prinsesskronan. Jag frågade honom vad det var och hans svarade en prinsesskrona. För att utmana honom vände jag upp och ner på den och sa ”nu blev det en stol istället”. Viktor vände på den igen och svarade ”nä Linnea det är en båt”. På så sätt förstod Viktor galoppen och började genast fantisera.

Samma process beskrivs i boken Berätta mer. Författarna menar att det bästa är att demonstrera för att barn ska lära sig. Simläraren visar hur det ska se ut innan barnen hoppar i bassängen och så vidare (Calkins, White, Hartman, 2010, s.83).

Det får mig att tänka att när jag väl åker ut till klasser (fingers crossed) att jag börjar med att fantisera ihop något eget innan barnen börjar med deras föremål. Demonstrera hur de kan tänka.

 

19/3 2015

Först och främst är denna dag också tillägnad Magnus och Beatrice uppgift. När dem är borta kommer mitt huvud vara mer klart J

Idag fick jag ett positivt svar av rektorn på min VFU skola. KULIGT! Hon gillade iden nu hoppas jag bara på att lärarna har tid med mig. Det är ju påsk trots allt och mycket ska hinnas med. I slutändan är det inte rektorn som avgör utan läraren. Hoppas verkligen att jag får komma dit.

Jag har börjat läsa mer i mina böcker som jag lånade från biblioteket.

 

På kvällen gick jag till teater Alvar vid järntorget. Denna kväll var ägnad till de personer som inte kom in på scenskolan. Man övar SÅ mycket inför dessa 3 minuter som man får stå på scenen.  I publiken sitter en hård jury snålar med applåder. Ska man acceptera detta? Självklart inte! Därför visade dem upp sina sketcher igen och blev överrösta med jubel och konfetti!

Dessa teater människor satsar så mycket för att komma in. Det förtjänar att känna att deras satsningar inte är förgäves! Det gav mig mycket stryka i det jag snart ska göra. Det här projektet som håller på med kanske blir jättedåligt, men då vågade jag i alla fall!

Min syster var en av dem som uppträdde

 

20/3 2015

Magnus och Beatrice uppgift är inlämnade. SKÖNT. Nu kan jag fokusera helt på gestaltningsuppgiften.

I morse ringde jag 23 skolor, fast det kändes som tusen!! Det känns som en bättre ide att ringa och be om att få skicka in en inbjudan, istället för att bara maila. Jag tror jag har en bättre chans att få komma på ett besök om de hör min röst och låter mig berätta muntligt om projektet. En skola köpte iden direkt och frågade om nästa torsdag passar bra. Det kändes såklart bra.

Desto mer jag tänker på att jag faktiskt ska åka ut till dessa skolor får jag fjärilar i magen. Vad gör jag egentligen???? Jag går definitivt utanför min comfort zone.

 

 

Konfliktbilder

 

 

 

 

 

 

 

Det har inte blivit så mycket konfliktbilder med tanke på allt annat som måste göras. Får se om jag hinner med någon till bild imorgon.

Ettan förlora, tvåan vann. Eller inte...Stackars Jon-H

Giftemål kan vara gift

BILDERNA TILL MAGNUS

UPPGIFT 1

                                                                      UPPGIFT 2

TILL MAGNUS

Fredag 20 februari: Seminarieinnehåll nummer 4

Mitt första val är mina lagerblad. Inte för att jag är särskilt nöjd med teckningen utan för att den motsvarar en progression inom mig.

Uppgiften var att vi skulle gå till Kopparmärra och analysera alla krumelurer som är inristade runt om skulpturen. Efter att ha lyssnat på när Magnus berättat om krumelurerna hände något fantastiskt. Krumelurerna växte och utvecklades till symboler med värde, historia och betydelse. Den här typen av beskrivning av tecken och deras kommunikativa egenskaper kallas semiotik (Lindgren&Nordström 2022:37). Symbolerna som är avbildade på Kopparmärra, har en enskild betydelse var för sig, som kan spåras i flera led tillbaka i historien. Som Nordström beskriver i sitt kapitel ”En ek är inte alltid bara en ek”. Hon menar att med rätt kunskap får tecken nya djupare potential beroende på sammanhanget. En ek kan exempelvis även stå för styrka (Lindgren&Nordström 2022:67). Del för del tog vi isär denna ridande kung i koppar, för att sedan kunna ta en ny titt på fullständigheten. Med den lärdomen kan vi bygga upp eventuella diskurser som ger vi vår verklighet ett nytt fönster att se ut igenom. I slutändan kan vi följa en röd tråd som ger bevis för att ingenting är en slump utan allt hänger samman.

När vi väl besatt den kunskapen skulle vi välja ut en symbol som vi tyckte sammanfattade helheten gällande Kopparmärra. Jag gick flera varv i jakt efter en symbol med tankarna svärmande kring betydande faktorer, som exempelvis höger och vänster. Som nämnts vid tidigare seminarium är ingenting fel. Eller som Brasse från 5 myror är fler än 4 elefanter skulle sagt ”rätt, rätt, rätt, men fel, fel, fel”. Jag fastnade ganska fort för den enda symbolen som är avtecknad hela vägen runt om, det vill säga lagerbladen. Enligt M.Adler står lagerblad  för kunskap (personlig kommunikation, 20 februari 2015). Oavsett om detta var en bra kung eller inte så är det fortfarande en kunskap för mig, med den tanken började jag avbilda mitt lagerblad. Att analysera ett verk handlar dock inte bara om vad som är ”på” den utan också vad som omringar den, för att inte tala om varför den ens är där. M.Adler berättade om hur det hade flyttat runt på Kopparmärra för att hitta en passande plats (personlig kommunikation, 20 februari 2015).

Avslutningsvis vill jag sammanfatta denna dag. Först fanns den en gång en kung, sen blev kungen en ide om att skapa en staty. Symbolerna blir en del av statyn, statyn blir en del av området, området är en del av vårt land, vårt land är en del i historien. Detta betyder att vi inte alltid har analyserat Kopparmärra detsamma under alla dessa år. Tid och rum har en avgörande roll för hur vi uppfattar en staty. När jag ser på Kopparmärra ser jag därför både det förflutna, nuet och det som kommer bli. Exempelvis att han blev en staty trots hans dåliga rykte, eller hans förflyttning för att hitta den perfekta placeringen, till idag då vi inte ens kan respektera hans svärd utan stjäl det på fyllan.

Att göra elever uppmärksamma på detta, gör att de blir mer uppmärksammade inför deras omvärld. Hur vi uppfattar saker idag beror på vad som hänt i det förgångna och det är vi som skapar framtiden. Ingenting är en slump!

En timme tidigare var Kopparmärra endast existerat som en mötesplats för mig. MEN efter att ha observerat, reflekterat, upptäckt och slutligen skapat, fick det en ny mening. Tack för det!

 

Måndag 23 februari: Seminarieinnehåll 5 - gestaltning av mikroartefakter

Med det sagt vill jag fortsätta in på mitt val nummer två. Under detta seminarium fick jag gestalta en mikroartefakt som betyder mycket för mig, bara mig. Det krävs en annan typ av förförståelse, jämfört med att tolka lagerbladen på Kopparmärra, för att förstå betydelsen av min mikroartefakt. Det beror på att den är laddad med mina känslor och minnen.

Varför blir vi så fästa vid ett föremål? Som I boken Samhällsämnenas didaktik tyder på, grundar det sig i förändring och trygghet. När världen går fort fram, när hemska saker händer eller för att ge hopp. Då finns min mikroartefakt där för mig, med en återskapande kraft och blir en trygghet. Genom att hålla kvar i den blir den framfusiga världen lite enklare att kontrollera. Mikroartefakterna som vi i klassen valde ut är alltså proppfulla med information, men först och främst krävs en förförståelse.

Beroende på vilken förförståelse vi har till objektet kommer vi att tolka dess betydelse olika. I boken Samhällsämnenas didaktik kan vi läsa om barn i Afghanistan som leker med skivor från spränga granater. En granat kan associeras till krig och död, men för dessa barn betydde det lek och gemenskap. Från barnens sida är detta en omedveten handling för deras egen personliga överlevnad (Franck/Hermansson Adler/Björneloo, 2013, S.32-33). Att låta eleverna berätta om sina mikroartefakter är därför viktigt. Det handlar om ett sociokulturellt lärande. Vi har elever som är sammanbundna med ett föremål, föremålet är laddat med kunskap och tillsammans i en kommunikation lär vi oss av varandra. Vi ger varandra ny förförståelse! Detta blir en lärdom som tar avtryck både ur ett nutida samt historiskt perspektiv.

Förförståelse --- Föremål --- Kunskap
Kommunikation/mediering

Vi kan se på mikroartefakter från flera olika perspektiv och synvinklar. Exempelvis ur ett Historiskt-perspektiv, vad kan tyckas vara av värde för en ung pojke i krigets Afghanistan? Eller varför var nylonstrumpor en värdefull gåva under andravärldskriget?

Idag talar debatten för att en människa inte nödvändigtvis behöver bära på endast en identitet (Franck/Hermansson Adler/Björneloo, 2013, S.11). Berättelsen om ett föremål bjuder oss dock in att se vidare på ett identitetsperspektiv. Delvis är den en personlig resa i livet som gör att just den blir utvald. Då tar minne och känslor över. Med vetskapen om värdet och betydelsen berättar det vidare en del om individen och dess identitet.

Att låta elever reflektera och berätta om sina mikroartefakter (det är ju möjligt att man inte är medveten om att det är en mikroartefakt, försen man börjar leta) leder det oss in på förståelse om mitt liv och omvärld. Min skatt exempelvis: Som 9åriga bondtjejer ägde vi inte särskilt mycket pengar. Vi grävde därför inte ner stora summor utan höll oss till mindre slantar. Stenarna och att vi grävde ner dem i skogen berättar om området vi växte upp i. Hade vi bott i en stor stad hade vi kanske tänkt annorlunda. Snäckan var en alldeles förträfflig exotisk skatt för någon som inte är uppväxt vid havet. De blev tillslut en symbol för vår vänskap, men för andra hade det inte samma betydelse.

Efter att ha reflekterat över sina egna mikroartefakter och lyssnat på andra, är det en god övning att tolka historiens artefakter. En bra ide är att besöka ett museum med eleverna och diskutera vad vi ser. Föremål har ett språk, föremål berättar!

 

Källor:

Lindgren, B., Nordström, G. (2009) Det kreativa ögat. Om perception, semiotik och bildspråk. Lund: Studentlitteratur AB.

Franck/Hermansson Adler/Björneloo: Samhällsämnenas didaktik. F-3. Studentlitteratur, 2013

 

Konfliktbilder

Ciggies

Min nanny-roll möter min inre bildlärare

Slicka på lyktstolpe I vintern

Jorden och plåster

Jag när jag insåg att kaffet var slut

Sad flowers

Veckoreflektion

Onsdag
Idag gjorde vi studiebesök på museum med Magnus. I flera seminarium har vi pratat om olika tecken, symboler och artefakter som tillsammans bildar helheter. Detta blev därför inte bara en tankeställare för vad man ska tänka på när man tar med sig en klass till museum, utan att se hur artefakter hänger ihop. Det är just det som museum handlar om. Små föremål samlade på en plats och tillsammans skänker oss budskap, mening och historia.

Vår uppgift var att hitta tre artefakter som vi tyckte hängde ihop. Han påminde oss om Brasses lek från programmet ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Där radar Brasse upp fyra djur och ett av dem ska bort. Magnus och Eva ska gissa vilket. Det slutar alltid med att Magnus och Eva tänker annat än vad Brasse tänkte sig varpå han svarar ”rätt rätt rätt men fel fel fel, fel fel fel men rätt rätt rätt”.  Samma tanke skulle vi ta med oss in på utställningen. Dessa tre artefakter som vi skulle välja kan omöjligt bli fel. Förutom det skulle vi också tänka på innehållet i utställningen, struktur, fysiska rummet, målgrupp och platser för lärande.

När vi var klara skulle vi möta upp Magnus igen som ställde metakognitiva frågor. Vi pratade bland annat om att genom att ge liknande uppgift till sina elever blir de mer uppmärksamma på utställningen. Vi pratade också om hur viktigt det är att man som lärare har varit och besökt studieplatsen innan man tar sin klass dit. Pröva vilken uppgift som dem ska göra! Det blir en bättre säkerhet i min lärarroll och jag kan guida mina elever in på fler detaljer.

 

Torsdagen
På torsdagen hade vi föreläsning. Jag lärde mig vad man INTE ska göra när man föreläser. Det är ju faktiskt också en vettig kunskap.

Jag förvånas över bildlärare som försöker övertyga om hur viktigt bildämnet är, MEN som inte har med en enda bild i sin egen föreläsning. När föreläsningen handlar speciellt om årtal och viktiga namn är det essentiellt att både se och höra orden. Det ger ett extra stöd och blir enklare att uppfatta.

Läraren bör dessutom byta plats i lokalen för att få en mer levande föreläsning. Det blir jobbigt att titta på någon som bara sitter hela tiden.

Nåja…Hans bok är ett mästerverk.

 

Fredagen
Idag hade vi seminarium med Magnus. Vi pratade om hur bilder ackompanjerar med text. När man använder sig av bilder så kan det komprimera texter eftersom bilden berättar så mycket mer. Vi kollade bland annat på hur Elsa Beskows samarbete mellan bild och text och jämförde det med en mer modern barnbok.

I Putte i Blåbärsskogen av Elsa är text och bild separerade och även fast texten beskriver flera händelser, händer det lite i bilden. Med medvetenhet av att Elsa skrev dessa böcker för 100 år sedan måste jag dock ändå påpeka hennes genustänk. I boken blir det väldigt tydligt vad en kvinnas respektive en mans egenskaper ”ska” vara. Hon målade även med specifika färger och en viss stil som var populär då.

I den moderna boken är sambandet mellan text och bild mer tydligt. Det leks mer med färgerna. Vid ledsna stunder är bilderna mer gråa och så vidare. Läsaren erbjuds att ha en dialog med texten vilket ger upphov till bättre läsförståelse för barn.

När jag jobbar med mina yngre barn på förskola använder jag mig mycket av den här kunskapen. Jag ställer frågor till barnen om vad de ser på bilderna. Exempelvis färger, vad som händer i bakgrunden och andra detaljer.  Det gör att mötet mellan bok och läsare förs närmare varandra. Barnen blir dessutom mer uppmärksamma och delaktiga.

 

 

Konfliktbilder

Inte riktigt klar men lägger upp den ändå

Till alla hundar utanför coop

The feeling of never getting there

Gubbe med regnmoln

Alla min blommor I mitt hem har slutat såhär...

Assignment 3

Jag hade ofrivilligt sönder min vas

Botten på vasen passade perfekt för ett stearinljus

Mycket blod, plåster  och 17 glasskärvor senare.

Mysbelysning

Assignment 2

TAPPA BORT SIG SJÄLV!!


Det blev ingen planerad borttappning av mig själv. Jag tappade bort mig automatiskt :P Till min förvåning på HDK.

Efter lunch skulle jag möta upp med resterande klassmedlemmar på våning 5 i den stora bildsalen. Tillsammans skulle vi måla, äta och prata. Efter ett minst sagt återkommande bråk med hissen stannade den slutligen på våning 5. Jag gick ut men visste inte vart salen låg. Självklart gick jag åt fel håll och drog i diverse dörrar.

Känslan var stress. Allting ser likadant ut när man inte känner en skola ordentligt. Jag kunde helller inte fråga eftersom jag inte visste vad själva salen hette. Ett rum där man kan måla??  Mina första tanke var att jag skulle kontakta mina klasskamrater via facebook på mobilen. JUST DÅ dök en av dem upp. Tack och lov. Tyvärr visste inte hon heller vart vi skulle, men vi var åtminstonde två. Tillsammans lyckades vi göra en beskrivning av rummet till en lärare som förstod vart vi skulle.

Mina tankar vid borttappningen gick alltså direct till mobilen och människorna runt omkring mig.

Snipp snapp slutt så var denna saga slut

Assignment 1

Jag försökte hitta en staty I Askim där jag bor, men utan lycka. Så jag valde en staty som ligger nära mitt ANDRA hem, det vill säga HDK. Istället för Poseidon målade jag istället Ronald Macdonald. Runt om honom är fiskarna utbytta mot hans kompisar och I handen håller han happy meal.

Jag hade ingen djupare tanke med att byta ut vår havsgud mot denna barnlogga. Men jag är ganska säker på att fler människor känner till Ronald än vad Poseidon faktsikt står för....tyvärr.

The feeling for the day

Idag känner jag mig lite som på den här bilden. Jag försöker komma på en bra ide till gestaltningen. Jag vrider och vänder på ideer men det blir varken bekvämt eller bra. Antingen fortsätter jag simma eller så försöker jag komma på en ny ide.

Ledig måndag

Eftersom jag äntligen hittat laddaren till min kamera och var ledig, tog jag mig friheten att gå ner till strandområdet vid Askimbadet för att fotografera. Eftersom det regnet öste ner och vinden ven blev mitt äventyr kort och en konflikt i sig. Jag hittade dock dessa skor uppradade bredvid de tomma sommarhusen. Jag vet inte vem jag tycker mest synd om. Barnen som tappat sina skor, skorna som nu får stå där och frysa eller mig själv som glömde fingervantarna hemma. Tre sidor av en konflikt skulle man kunna säga.