Avslut

Då var denna termin slut. Till hösten bär det av till pedagogen. Helst av allt vill jag vara kvar. Jag tycker vi har utvecklat ett positivt förhållande till varandra i klassen. Något som har gjort mig trygg och den tryggheten har i sin tur gjort att jag vågat utmana mig själv mer. Jag tycker även arbetssättet vi erbjudits varit bra. Nu måste jag vänja mig vid pedagogens arbetssätt igen. Det vill säga rätt och fel och ibland även ganska hårt.

Till en början var jag frustrerad över det långsamma tempot. Jag tyckte det kändes som att jag skolkade från skolan. Kanske var det något viktigt som jag missat? Stressen ökade. Jag kände även att min blogg var ful och behövde ett ansiktslyft. Då gick jag till Chatarina för att be om hjälp. Det fick jag, i alla fall med bloggen. Tempot visade sig senare vara något som skulle bli mycket viktigt för min progression.

Jag har lärt mig lärande behöver tid. Mycket tid. Jag minns tillbaka till engelska kursen på pedagogen. En kurs som var särskilt stressande för mig. Vi skulle läsa enormt mycket litteratur och skriv långa texter. Jag har bott i England i 3 år innan jag flyttade till Göteborg, därför var mina förväntningar höga. Min gnista och självkänsla sjönk i samband med det höga tempot. Engelska var inte roligt längre. Det höga tempot tror jag även sänder ut fel signaler till oss som blivande lärare. På mellanstadiet ska vi naturligtvis inte stressa fram engelska-kunskaper hos eleverna. Så varför gör vi det på universitetet? För att jag ska få en inblick och känsla av min framtida lärarroll krävs det att jag får ta del av den på seminarium/föreläsningar. Det tycker jag att bildkursen har levererat. Det lugna tempot som jag bad Chatarina om hjälp med, har i slutändan gjort att jag har lärt mig mer.

Lärt mig mer om vaddå?      

                                                  

På långsikt kan jag säga att jag har fått en bredare förståelse till hur man uppnår ett högre betyg. Som jag sagt innan har jag fått tid och därmed mer utrymme för reflektion. Det har gjort att mina arbeten har blivit på en högre nivå. Jag har fått tagit del av klasskamraters synvinkel på mina arbeten via bloggen och redovisningar. Jag har även gett respons till dem. Universitetslärarna har varit, även dem, generösa med respons. Det gör finslipningen på arbetet och att uppnå ett högre betyg tydligare. Extra viktigt är även att ta del av hur våra lärare ser på bedömning. Hur bedömer universitetslärare deras elever? I know now!

Innan har även Sokrates, Lev och Piaget varit snubbar som jag snabbt bläddrar igenom. Eller närmare bestämt teorier som jag snabbt kluddrat ner på hemtentor för att jag har läst att man ska göra så för att bli godkänd. MEN nu förstår jag!! Med risk för att bli tjatig har jag fått tiden till att låta teorierna sjunka in. Speciellt tack vare mitt gestaltningsarbete har jag även fått prova på en riktig spaupplevelse av det sociokulturella.

När jag ändå skriver om gestaltningsarbetet har jag fått en hel del kunskaper därifrån. Jag har lärt mig att bild är mer än att måla på papper. Bild är ett otroligt brett ämne som tyvärr hålls innanför fel ramar. Tack vare gestaltningsarbetet kan jag se hur mitt klassrum kommer att se ut. Där hänger inte 23 stycken identiska målade höstlöv på väggen. Istället hänger 23 stycken individuella målningar om hösten. I mitt klassrum är inget fint eller fult. I mitt klassrum är inget rätt eller fel. Nej tvärtom. I mitt klassrum använder vi dessutom alla sinnen för att skapa. Vi testar, undersöker, diskuterar, resonerar, provar, smakar, luktar, känner och lyssnar. Varierandet gör mitt klassrum passabelt för alla och samtliga blir inkluderade oavsett funktionshinder.

Jag kommer fortsätta använda mig av bloggen. Det har varit nödvändigt för mig att skriva ner varje vecka vad jag har lärt mig. Jag har visualiserat min progression! Nu när det är över är det roligt att se tillbaka på alla inlägg och kunskap. Jag kommer med största sannolikhet använda mig av blogg i mitt framtida klassrum!  

Nu när jag spenderat ett a4 på positiv kritik är det dags att vända på pannkakan. Jag tycker schemat har varit struligt. Måste, ska, jag BEGÄR att det förbättras till nästa klass. Jag tycker även ni lärare ska ha bättre kommunikation mellan varandra.

Over and out!!!

Konflikt

Oprah Långstrump

Jag var på Liseberg I helgen. Nära döden upplevelse. - Rädd för karasueller

Just buy organic and I will be happy!

Veckoreflektion

I tisdags var det redovisning. Jag tror aldrig att jag har haft en sådan dålig redovisning. Mitt största lärdoms ord blev "gör om, gör rätt". Jag tar med mig lärdomen till min egna lektionsplanering och hoppas att den ska bli bättre. För att få den att bli bättre än förra lektionsplaneringen ska jag först och främst tänka på enkelhet. En enkel uppgift där eleven samtidigt ges möjligheten till att hitta sin närmsta utvecklingzon. Detta samt koncentration på ett ämne. Läroplanen är FULL med mål som kan uppnås I en enda lekion, men det blir för komplicerat. Genom att fokusera på ett mål tills lektionsplaneringen är genomförd, för att sedan kryssa för resterande mål, löser problemet.

Det var väldigt roligt att lyssna på allas redovisningar. Jag kan dock inte hjälpa attv jämföra med när vi hade gestaltningsarbetet. Då var redovisningarna mer avslappnade och positiva. Kanske för att vi hade mer tid eller för att vi arbetade individuellt? Dessa redovisningar kändes mer stressiga och oroliga. Jag önskar att vi hade en termin till med bild, för jag tror mycket av stressen grundar sig I tidsbrist.

Konflikt

 

En liten och enkel men ack så betydelsefull konfliktbild. Spegel, spegel på väggen där! Vad är det egentligen som krävs för att bli vacker idag? Jag läser om gravida kvinnor som svälter sig för att få en liten baby. Plastikoperationer. Smink och kläder som jag enligt reklamen inte kan leva utan. Tur att  att jag är smart och inte bryr mig så mycket ;) 

Jag vet inte...

Helt plötsligt började hon att slåss

Veckoreflektion

Hur var veckan? Rolig och lärorik är mitt svar.

 

Jag läste hela kompendiet om Yrkesspråk. Av alla kompendier tycker jag att det här var den bästa. Mina tankar om vad jag läst:

 - Hur tar jag reda på elevernas förkunskaper? 

- Jag läste om ett intressant projekt vars syfte är något jag funderat över en hel del själv. Projektet handlade om fåglar. Eleverna I klassen fick ta med frågor till riktiga fågelexperter. Exempel på frågor som barnen tog med var ”om fåglar kan pussas och vad dem tänker”. Dessa frågor har även experter svårt att svara på. Det gjorde diskussionen väldigt lärorik och barnen var uppmärksamma. Terminen innan hade de fått leta upp intressant fakta om fåglar i böcker. Då var intresset för ämnet inte lika högt.

Jag tror att vi som framtida lärare måste ha kreativa lektioner där svaren inte går att hitta i mobilen. Idag kan vi få många svar från google och telefonen bär vi ofta med oss i fickan. Vilken information kan vi inte hämta därifrån? Där är barnens frågor till fågelexperterna exemplariska.

-        När vi lyssnar på barnens reflektioner handlar det delvis att se världen från deras synvinkel, men också att göra dem delaktiga.

-        Vi har STOR makt som lärare och det bör diskuteras oftare. Endast för att vårt yrke utgår från barnen betyder inte det att barnen styr.

-        Jag läste även om att satsningar inte alltid ger ett framgångsrikt resultat, men det behöver inte vara negativt för det. Då tänkte jag direkt på min mammas teater. Innan hon tog även teatern jobbade hon med handikappade och funktionshindrade. Detta gav henne verktygen till att ge dessa människor större plats på teaterscenen. För oss som har läst specialpedagogik vet vi att tyvärr måste flera diagnoser samsas i ett klassrum. Många behov och få specialpedagoger. Detta gäller även på scen.

De autistiska vet alltid vart de ska stå, vad de ska säga och vart alla andra ska vara. Andra diagnoser har inte alltid lika ”lätt” att förstå. Oftast brukar därför hennes föreställningar sluta kaosartat. Någon glömmer en replik eller börjar skrika varpå de autistiska får utbrott för att något är fel.

Detta är ett bra exempel på när processen är, enligt min mening, blir viktigare än slutresultatet. Många mår dåligt över att föreställningen bröts men alla som är medvetna om allt arbete bakom ser det annorlunda. För att dessa människor ens ska våga ställa sig på scen, arbeta som grupp, komma ihåg EN replik och så vidare är HÅRT arbete. Det var inte förgäves.

-        I kompendiet stod även om att ifall du säger att allt är fint som eleven målar, då kommer eleven inte heller ta det seriöst”. Vi måste säga VAD som är bra och VAD de kan tänka på.

-        ”Mindre är mer”. Hur konstigt det än låter så tror jag att det är sant. Ibland krävs det mer mindre aktivitet och mer tid för tänk för att utvecklas mer.

Vi har även övat på att göra utvecklingssamtal. Visst tycker jag att det är nödvändigt men jag tar det med en nypa salt. Liknande känner jag med övningar inom hjärt- och lungräddningar. Du kan öva på låtsas hur många gånger du vill, när det väl gäller vet du hur man egentligen agerar. När jag väl har mitt första utvecklingssamtal får vi se hur det går. Det finns inget manus till sociala relationer som i det här fallet. Däremot är det bra att få exempel på hur vi kan tänka.