Veckoreflektion

Glad påsk allesammans! Hoppas er helg har varit klädd i alla glada färger. Me love påsken.

 

Under påsken har jag varit i Stockholm. Min barndomsvän har fyllt 24 och det skulle självklart firas. Dock har jag inte glömt bort skolan för det. Födelsedagsbarnet hjälpte mig plocka fram olika föremål så att jag skulle utsättas för samma process som barnen. Jag blev chockad av hur svårt det var!

Hon plockade fram: Den amerikanska flaggan, en båt, en bil, en kaffekopp och en väska.

Jag satt länge stum och stirrade på sakerna. Det som tog död på kreativiteten mest var tanken ”detta måste bli bra”.

Jag tycker själv att det är roligt när barnen ser utöver vad ett objekt egentligen är. I min lek blir toalettrullen en kikare och prinsesskronan en båt. Föremål behöver alltså nödvändigtvis inte vara vad det ser ut att vara. Det som gör att vuxna har svårt att tänka utanför ramarna, tror jag, beror på att vi har en bred förkunskap till vad och hur saker används. Vi har druckit kaffe varje morgon i flera år och kan inte tänka oss att en kopp kan användas till annat! Barnen har inte samma spärr. Vi kan ta ”Tegelstenen-leken” på Magnus Adlers seminarium som exempel på det.

Vi vet oftast också historien bakom ett föremål. Jag läste en artikel om ett samtal mellan son och far. Sonen kollade konstigt på radion och frågade hans pappa vad det var. Pappan svarade att det är som en tv utan bild. Den äldre generationen är medveten om att radion kom före tv:n och att det är en utveckling. Den nya generationen har inte den kunskapen och jag tror att det gör dem mer kreativa när man ser på föremål.

Trots att jag var medveten om det här, var det väldigt svårt att tänka sig något annat än de objekt som nu fanns framför mig. Tiden gick. Den gick. Och gick…..Jag gav upp.

VÄNTA NU. Vilken talang barnen har. Det är ju det här jag ska lära mig och öva på. Prova själva och se hur ni lyckas! Jag kom i alla fall fram till:

Att sitta och tänka att något måste bli bra, som jag gjorde, betyder därmed också att det kan bli dåligt. Det låter som skröplig musik i mina öron. Det är nog bättre att inte tänka så mycket alls utan bara låta idéerna flöda. Allt blir super!

Jag kollade på sakerna igen 2 dagar senare. Historien blev så här:

Infans packade sin ryggsäck med de allra nödvändigaste av saker. Den här gången skulle han vara borta länge. Han tog med tandborste, papper, penna, frukt och en kamera. När han packat klart gick Infans ner till en av hans bästa resvänner som hette Båten. Båten brukade låta Infans åka med honom mellan olika länder i vida världen.

- Hejsan hoppsan, ropade Båten när han fick se Infans. Hoppa på, jag åker snart ut i vida världen.

Infans nickade glatt och steg på. Det pirrade i magen! Det spelar ingen roll hur många äventyr man har varit på, det är alltid lika pirrigt ändå. Kanske för att man aldrig vet vad som kommer hända.

Infans satte sig ner och solade på däck. Det var varmt och skönt i solen. Plötsligt kom det fram en man i kostym.

-        Ursäkta om jag stör, men har du möjligtvis en aning om var i vida världen vi befinner oss just nu? Frågade den stilige mannen artigt.

Infans kan ju inte prata men skakade på huvudet som svar.

-        Nehe, det var ju eländigt. Jag har lovat att dricka varmchoklad med min faster klockan två. Men eftersom jag varken vet tiden eller vart jag befinner mig är det svårt att veta om jag kommer vara där i tid.

Infans tyckte synd om mannen och ville hjälpa honom. Kanske visste Båten vad man kunde göra. Infans packade upp papper och penna från sin ryggsäck. Han målade en ritning över problemet och gav den sedan till Båten.

-        Oh jag förstår, sa Båten. Men vet ni vad! Jag har en vän vid nästa hamn. Han heter Bilen och skulle kunna köra dig till din faster. Jag är säker på att det inte är något problem.

-        Åh tusen driljoner tack ska du ha, svarade mannen. Som tack ska du få den amerikanska flaggan. Häng den på toppen av masten. Det blir fint. Tack igen!

-        Åh det ska jag göra. Tack så mycket för flaggan.

Infans vinkade av den stilige mannen vid hamnen och såg honom köra iväg. Tillslut var han lika liten som ett sockerkorn. Infans satte sig och solade igen. Han tog fram frukten från sin resväska och började äta. Undra vem som stiger på här näst?