Veckoreflektion

I veckan var det närverksträff. Jag kände mig väldigt felplacerad.

Varför?

- Föreläsarna pratade på en väldigt avancerad nivå

- De pratade ett yrkesspråk på engelska

- Jag har aldrig varit på opera

- Jag sjunger ärligt talat bara I duschen

Vad lärde jag mig?

- Att det är viktigt att tänka på elevernas förkunskaper

- Bilder, video, PP är utmärkta verktyg för att ge sina elever bredare förkunskaper.

- Att kroppsspråk väcker intresse. Dvs att vi inte bara skall sitta ner utan röra oss I lokalen för att få en uppmärksam publik.

- Hur vi använder vår röst är en avgörande faktor.

Konflikt

Detta var min kärestas ide. Han kom på att det är konflikt mellan sanden och vattnet eftersom vattnet gör att skriften snart kommer vara borta.

Snygg fågelskit som rinner ner för sten

Jag förlorar tävlingen om vem som kommer först till land. Safty first.

Det gula trädet känns ensamt I den annars gröna och mörka miljön.

konfliktbilder

Förra sommaren arbetade jag några veckor I Danmark. Där lärde jag känna en au pair från Marocko. Det har varit mycket kritik om hur danska familjer behandlar aupairer som slavar snarare än människor. Hon var tyvärr en av dem. Förra veckan berättade familjen som hon arbetar för att de inte behövde en au pair längre och att hon skulle vara ute inom en månad.

Hon vill såklart stanna kvar I Europa men det är nästan omöjligt att skaffa jobb och visum inom den här tiden. Speciellt, enligt henne, om man ör från Marocko.

Jag är så lyckligt lottad att ha ett pass. Att bo I Europa. Att vara svensk medborgare. Något jag allt för ofta tar för givet men blir påmind om när man möter människor som min vän.

 

Jag hittade dessa flagger och valde att ringa in en flagga för varje rad där jag skulle kunna tänka mig att bo. När jag var liten brukade jag välja den flagga som jag tycker var finast. Nu valde jag efter politik. Det var väääldigt svårt att välja land.

Minns ni den där ballong-leken? Den när man skulle trampa på andras ballonger så att dem sprack? För mig var det ingen lek utan krig. Jag sprang ofta in I hörnet och gömde mig.

Vem föds till brottsling och vem föds till Superman?

 

 

 

 

Mina favoritjeans gick sönder......KONFLIKT! En stor reva I rumpan :( Undra hur länge jag har gått omkring med det? KONFLIKT!!!! Men jag gjorde något nytt av dem.

 

 

 

 

Avslutningsreflektion

Tack:
Jag är så otroligt tacksam över dessa veckor och vad det har gett mig. Detta inlägg skulle kunna bli väääldigt långt men jag kommer hålla mig till det allra viktigaste.

Först och främst vill jag att alla ska veta att det har varit väldigt roligt att lyssna på era redovisningar. Jag har fått tagit del av så otroligt många bra infallsvinklar. Det är viktigt att som lärare kunna leva sig in i andras åsikter och se utifrån deras perspektiv. Hur ska vi annars kunna hjälpa våra elever på bästa sätt? Som lärare är det dessutom inte bara jag som lär ut kunskap, utan jag hänvisar till Lev Vygotskijs sociokulturella teori. Vi lär också utav eleverna och av varandra. Jag kommer återkomma till hans teori senare.

Lärdom under redovisningarna:
Framförallt har jag lärt mig om det breda bildämnet. Många frågar mig om jag är bra på att måla när jag berättar att jag läser till bildlärare. En fråga som jag brukar bli uppretad över. Dessa veckor med gestaltningsarbete bevisar och sammanfattar att bildämnet är så mycket mer än att bara måla. Nästa gång ska jag svara "nej men jag vet allt om att limma grönsaksmåsar, göra hemliga lådor och kasta mat”. En annan fråga som jag också får är ”varför har ni inga salstentor?”. FÖR ATT, bara för att jag kan svara på 24 frågor om Picasso så blir inte jag en perfekt bildlärare! Man ska prova, lukta, känna, smaka och utforska. Det har dessa veckor definitivt gett bevis på. Denna lärdom kommer att styrka mig i min framtida lärarroll när jag möter elever som känner att de inte kan måla. Jag vill arbeta med fler material än penna och papper.

Att arbeta med olika material blir I sin tur ett sätt att bevara kreativiteten som vi har när vi är barn. På förskolan utforskar barnen sina sinnen mycket mer än vad de blir tillåtna att göra I grundskolan. Det är först när vi början grundskolan som vi blir tillsagda vad vi ska måla och göra. Vi målar höstlöv på hösten, snöflingor på vinter och så vidare. På det sättet sätter vi en  felaktig förväntning på våra elever. Dessa veckor har lärt mig att vi ska bryta ner den trenden. Låt barnen måla vad de tycker symboliserar hösten,  eller vad de känner inför vintern och vilket material de vill använda sig av. Då ger vi kreativiteten nya ramar att arbeta innanför. (Plus att vi slipper de där 22 höstlöven som ser exakt likadana ut).

Som kompendiet Bildanalys beskriver, används bildämnet allt för ofta som en belöning när man har gjort ”allt viktigt” klart (Bildanalys, sida 131). Att växa som människa i vår identitet är också väldigt viktigt och bör göras klart först. Det har väckts mycket känslor när vi öppnar upp oss så mycket inför varandra som vi har lyckats med under redovisningarna. Det ger mig inspiration och framförallt mod. Under ”Hatten redovisningen” åkte jag för en kort sekund tillbaka till högstadiet. En tid då jag var otroligt rädd för att bära klänning. Konstigt kan man tycka nu i efterhand, men då var det en stor mur som jag ville men inte kunde klättra över. Det var först då jag flyttade till en annan stad då jag vågade ha på mig min första klänning. Ingen kände mig eller visste vem jag var, därför vågade jag. Det är jobbigt att man ska behöva flytta bara för att våga. Därför tänker jag ha på mig hatt nästa gång vi ses. Det var länge sen nu.

Jag och Infans:
Jag tycker att min gestaltning är väldigt nära min lärarroll. Jag har rest runt på förskolor vilket har gjort kopplingen mellan gestaltning och läraryrket extra tydligt. Jag tycker för överigt att aktiviteten även passar mellanstadiet.  

Under dessa veckor har jag arbetat för att utmana fantasi och kreativtet. Både hos barnen och hos mig själv. Som jag nämnde I min presentation är min slutsats att ingen som lider brist på fantasi men många har en rädsla för att göra fel. Då är Infans en bra aktivitet eftersom den utmanar och där inget är rätt eller fel. Det är även en bra uppgift för att få våra ungdomar att förstå att alla tänker olika. Föremålen är laddade med minnen och känslor och därför tolkar vi föremålen på annorlunda sätt. Att lyssna på hur barnen tolkar föremålen, bidrar därför, till att jag förstår mer om deras verklighetsuppfattning.

Aktiviteten utamanar dessutom vårt kreativa sätt att tänka. Detta eftersom vi söker efter något annat än vad föremålet konkret är. Jag hade blandannat en prinsesskrona som ett av föremålen som jag tog med till förskolorna. Den förvandlades till en båt, till en mekanisk metall-krabba, till en magisk skatt och en koja. Som det står skrivit I läroplanen skall "Undervisningen bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa". Genom att använda vår kreativtet tar vi därmed världen framåt genom att vi utvecklar den. Utan kreativitet och fantasi skulle världen stå still.

Process:
Det var ett hinder att kunna inse vad som hände inom mig. Jag utmanade och fokuserade så mycket på barnen att jag då och då glömde bort min inre process. Jag har upplevt samma känsla när jag har varit ute på VFU. I klassrummet fokuserar jag ständigt på att utmana elevernas kunskaper. Att aktivt arbeta med att se min egen progression har därför varit nödvändigt för att jag ska växa inom läraryrket. Det har gett det sociokulturella lärandet en ny mening för mig eftersom jag numera reflekterar mer över hur jag utvecklas I samband med andra.

Avslutningsvis är jag stolt över min egen process. Jag tyckte inte att det var ett jobbigt arbetssätt eller jobbigt att komma på en ide. Det som var jobbigt var att för första gången i mitt liv göra något på egen hand. Jag gillar grupparbeten och vantrivs  att göra enskilda uppgifter. Jag vet att jag inte talar för alla när jag skriver så här. För många har det varit arbetssättet som varit jobbigast. Detta betyder dock också att det därför blir ett arbetssätt för alla eftersom det på ett eller annat sätt har utmanat oss.
 

För mig och Infans är äventyret inte slut. Det fortsätter nästa fredag på en skola i Frölunda.

 

 

 

Era uppgifter

Jätterolig bildövning. En typisk "alla kan måla" aktivitet. Den stärker också vår kreativitet genom att hitta något I det som "ännu inte är".

Jag kände splasch, roligt och frigörande

Min saga

Tack så mycket för idag och igår! De här dagarna är verkligen upplyftande.

Här kommer min saga. Hoppas ni lägger ut era, vore kul att se.

 

 

 

Infans packade sin ryggsäck med de allra nödvändigaste av saker. Den här gången skulle han vara borta länge. Han tog med tandborste, papper, penna, frukt och en kamera. När han packat klart gick Infans ner till en av hans bästa resvänner som hette Båten. Båten brukade låta Infans åka med honom mellan olika länder i vida världen.

- Hejsan hoppsan, ropade Båten när han fick se Infans. Hoppa på, jag åker snart ut i vida världen.

Infans nickade glatt och steg på. Det pirrade i magen! Det spelar ingen roll hur många äventyr man har varit på, det är alltid lika pirrigt ändå. Kanske för att man aldrig vet vad som kommer hända.

Infans satte sig ner och solade på däck. Det var varmt och skönt i solen. Plötsligt kom det fram en man i kostym.

-        Ursäkta om jag stör, men har du möjligtvis en aning om var i vida världen vi befinner oss just nu? Frågade den stilige mannen artigt.

Infans kan ju inte prata men skakade på huvudet som svar.

-        Nehe, det var ju eländigt. Jag har lovat att dricka varmchoklad med min faster klockan två. Men eftersom jag varken vet tiden eller vart jag befinner mig är det svårt att veta om jag kommer vara där i tid.

Infans tyckte synd om mannen och ville hjälpa honom. Kanske visste Båten vad man kunde göra. Infans packade upp papper och penna från sin ryggsäck. Han målade en ritning över problemet och gav den sedan till Båten.

-        Oh jag förstår, sa Båten. Men vet ni vad! Jag har en vän vid nästa hamn. Han heter Bilen och skulle kunna köra dig till din faster. Jag är säker på att det inte är något problem.

-        Åh tusen driljoner tack ska du ha, svarade mannen. Som tack ska du få den amerikanska flaggan. Häng den på toppen av masten. Det blir fint. Tack igen!

-        Åh det ska jag göra. Tack så mycket för flaggan.

Infans vinkade av den stilige mannen vid hamnen och såg honom köra iväg. Tillslut var han lika liten som ett sockerkorn. Infans satte sig och solade igen. Han tog fram frukten från sin resväska och började äta. Undra vem som stiger på här näst?

 

 

 

 

Veckoreflektion

Då var det snart dags för redovisning :) Ska bli såååå roligt att höra allas redovisningar!


Idag träffade jag två andra studenter för att diskutera redovisning. Det var väldigt givande att ha någon att byta tankar med. Nu känner jag stor motivation till på onsdag! Medan vi satt i skolan och pratade bläddrade jag igenom mina gamla inlägg. Det är roligt att se tillbaka på dessa veckor. Man har lärt sig och varit med om så mycket. Nu gäller det bara att sätta ord på denna kunskap och redovisa den :)

Jag har dessutom levt som Infans idag och samlat på mig olika föremål. Jag kommer ladda upp dem senare i helgen då jag har mer tid.

Nya sagor :)

8/4 2015

Idag var jag den förskola som jag vanligtvis jobbar på. Det var så extremt skönt efter gårdagen att möta barn som jag känner. Jag visste med mig att det skulle gå bra. Jag tog mellanbarnen i en grupp. De är mellan 4-5 år. Efter det tog jag den äldre gruppen. Dem är 6 år.

 

Jag insåg betydelsen av att lära känna sina elever vid denna stund. Ett förhållande mellan elever bygger en grund av tillit och respekt. Då kommer även lektionerna bli bra!

 

Första sagan med mellanbarnen:

Infans åkte till Afrika. Där såg han massor av djur. Han såg flodhästar, krokodiler, apor, tigrar, zebror, elefanter och lejon.  Han kollade på dem genom sin kikare. Efter det började Infans och djuren att leka kurragömma tillsammans. Då ringde Infans en Zebra. Infans och zebran lekte jage tillsammans. Det är en lek där man jagar varandra. När de lekte jage bestämde sig Infans för at bli kung. Kungar bestämmer över saker och ting. Infans bestämde att ALLA ska få sova utomhus om dem ville. Efter det hittade Infans ett snöre som han klättrade upp i. Där uppe på toppen fanns någon elak. En vampyr! Vampyren var så elak att han sprang och jagade alla djuren. Djuren var i alla fall inte rädda för vampyren. Istället lipade dem åt vampyren och sa ”nanananana du kan inte ta mig”. Sen sprang dem och klättrade upp i träden. Då kunde inte vampyren nå dem. Vampyren fick inte vara med och leka eftersom han var elak. Vampyrer kan omöjligt vara snälla och dem äter korv hela dagarna.

 

Andra sagan med de äldre barnen:

Infans var i skogen. Där hittade han en kotte som han ville ha med sig hem. Sen ville han gå till stranden för att gå och bada. Då hittade en snäcka som han också ville ha med sig hem. Sen dök han ner på havets botten och hittade en skatt. Skatten var en krona som var magisk. Kronan svävade upp och ner. Om man tog på kronan kunde man själv också flyga. Han hittade också en sked. Den kunde Infans äta med. Han åt massor av bär med den. Både blåbär och björnbär. Sen flög han till Norge. Där hittade han en kikare. I kikaren såg han en farlig björn. Då sprang Infans hem till Linnea.

 

På kvällen satt jag barnvakt åt Nils och Gustav som är 6 respektibe 2 år gamla. Jag bestämde mig för att ta med Infans till dem också! 

Sagan blev så här:

Infans var på stranden och lekte med leksaker. Sedan hittade han ett band som han tog hem till Linnea. Sen hittade Infans ett sjunket skepp som flutit upp på land. Då flyger skeppet upp i himlen och Infans flyger med. De flyger till Norge. Där började Infans leta efter en skatt. Infans grävde med hjälp av sin sked. Han hittade två skatter. Ett snäckskal som han kunde höra havet i och en kotte. Sen gick skeden sönder så Infans var tvungen att laga den med tejp. Sen tog Infans sin kikare och började spana. Då såg han en magisk krona. Om man tog på kronan kunde man förvandla sig till vad som helst. Infans förvandlade sig till en gubbe och flög iväg.

 

Det här var sista sagan för projektarbetet. Nästan lite sorgligt för det har verkligen varit en rolig upplevelse. Vi får se hur jag fortsätter med detta i framtiden.

 

Nu har jag fredag och måndag på mig att undersöka ytterligare. Jag har bestämt mig för att leva som Infans under den här tiden. Om jag var honom vilka föremål skulle jag plocka med mig för att visa vart jag har varit. Sedan kan jag testa dessa föremål på någon och se om de har rätt!

Infans och jag

Konflikt

Det är snart slut på projektet vilket glr att jag fokuserar mindre och mindre på konfliktbilder. Det är iallfall snabbare att ta bilder än att måla. Så det blir mycket blandat bild och foto :)

Här är en strandad båt som jag hittade I Askim. Den är full med vatten och övergiven.

Jag har börjat följa skilda världar igen. Det händer mer konflikter I ett avsnitt än vad som har hänt I mitt liv so far. Typ.

Förra veckan var jag på vasamuseet. Känslan var OTROLIG. Jag sprang runt båten och letade efter symboler och betydande faktorer som exempelvis höger och vänster. Hur som helst kan vi verkligen dra anknytning till konflikt gällande denna båt. Den hann inte segla många minuter innan det sa plums.

Sedan målade  jag en bild på Jesus. Konflikten ligger väl i att vi borde tänka på Jesus under påsken, men han glöms bort. Hur kom godis, kycklingar och häxor in i bilden?? Så mår vi som på bilden nedanför istället.

Inget mer godis tack...

Veckoreflektion

Glad påsk allesammans! Hoppas er helg har varit klädd i alla glada färger. Me love påsken.

 

Under påsken har jag varit i Stockholm. Min barndomsvän har fyllt 24 och det skulle självklart firas. Dock har jag inte glömt bort skolan för det. Födelsedagsbarnet hjälpte mig plocka fram olika föremål så att jag skulle utsättas för samma process som barnen. Jag blev chockad av hur svårt det var!

Hon plockade fram: Den amerikanska flaggan, en båt, en bil, en kaffekopp och en väska.

Jag satt länge stum och stirrade på sakerna. Det som tog död på kreativiteten mest var tanken ”detta måste bli bra”.

Jag tycker själv att det är roligt när barnen ser utöver vad ett objekt egentligen är. I min lek blir toalettrullen en kikare och prinsesskronan en båt. Föremål behöver alltså nödvändigtvis inte vara vad det ser ut att vara. Det som gör att vuxna har svårt att tänka utanför ramarna, tror jag, beror på att vi har en bred förkunskap till vad och hur saker används. Vi har druckit kaffe varje morgon i flera år och kan inte tänka oss att en kopp kan användas till annat! Barnen har inte samma spärr. Vi kan ta ”Tegelstenen-leken” på Magnus Adlers seminarium som exempel på det.

Vi vet oftast också historien bakom ett föremål. Jag läste en artikel om ett samtal mellan son och far. Sonen kollade konstigt på radion och frågade hans pappa vad det var. Pappan svarade att det är som en tv utan bild. Den äldre generationen är medveten om att radion kom före tv:n och att det är en utveckling. Den nya generationen har inte den kunskapen och jag tror att det gör dem mer kreativa när man ser på föremål.

Trots att jag var medveten om det här, var det väldigt svårt att tänka sig något annat än de objekt som nu fanns framför mig. Tiden gick. Den gick. Och gick…..Jag gav upp.

VÄNTA NU. Vilken talang barnen har. Det är ju det här jag ska lära mig och öva på. Prova själva och se hur ni lyckas! Jag kom i alla fall fram till:

Att sitta och tänka att något måste bli bra, som jag gjorde, betyder därmed också att det kan bli dåligt. Det låter som skröplig musik i mina öron. Det är nog bättre att inte tänka så mycket alls utan bara låta idéerna flöda. Allt blir super!

Jag kollade på sakerna igen 2 dagar senare. Historien blev så här:

Infans packade sin ryggsäck med de allra nödvändigaste av saker. Den här gången skulle han vara borta länge. Han tog med tandborste, papper, penna, frukt och en kamera. När han packat klart gick Infans ner till en av hans bästa resvänner som hette Båten. Båten brukade låta Infans åka med honom mellan olika länder i vida världen.

- Hejsan hoppsan, ropade Båten när han fick se Infans. Hoppa på, jag åker snart ut i vida världen.

Infans nickade glatt och steg på. Det pirrade i magen! Det spelar ingen roll hur många äventyr man har varit på, det är alltid lika pirrigt ändå. Kanske för att man aldrig vet vad som kommer hända.

Infans satte sig ner och solade på däck. Det var varmt och skönt i solen. Plötsligt kom det fram en man i kostym.

-        Ursäkta om jag stör, men har du möjligtvis en aning om var i vida världen vi befinner oss just nu? Frågade den stilige mannen artigt.

Infans kan ju inte prata men skakade på huvudet som svar.

-        Nehe, det var ju eländigt. Jag har lovat att dricka varmchoklad med min faster klockan två. Men eftersom jag varken vet tiden eller vart jag befinner mig är det svårt att veta om jag kommer vara där i tid.

Infans tyckte synd om mannen och ville hjälpa honom. Kanske visste Båten vad man kunde göra. Infans packade upp papper och penna från sin ryggsäck. Han målade en ritning över problemet och gav den sedan till Båten.

-        Oh jag förstår, sa Båten. Men vet ni vad! Jag har en vän vid nästa hamn. Han heter Bilen och skulle kunna köra dig till din faster. Jag är säker på att det inte är något problem.

-        Åh tusen driljoner tack ska du ha, svarade mannen. Som tack ska du få den amerikanska flaggan. Häng den på toppen av masten. Det blir fint. Tack igen!

-        Åh det ska jag göra. Tack så mycket för flaggan.

Infans vinkade av den stilige mannen vid hamnen och såg honom köra iväg. Tillslut var han lika liten som ett sockerkorn. Infans satte sig och solade igen. Han tog fram frukten från sin resväska och började äta. Undra vem som stiger på här näst?